En liten positiv känsla smyger sakta på mig!

Livet har varit ganska upp och ned sista veckan men på träningsfronten har en positiv känsla sakta smugit sig in och nosat lite, kan det vara så att den är på väg att plantera sig eller är den bara på tillfälligt besök?
Men jag återkommer till detta lite längre fram i bloggen.

Cykelträningen har varit riktigt bra kanske är det så att jag börjar vänja mig med att lägga ned lite mera kraft i cykelträningen för jag blir inte lika sliten av cyklandet längre. I skrivande stund har jag precis avslutat ett pass och trots att jag är uppe i observera korta stunder i intervallerna och trampar på i över 500w så återhämtar sig benen väldigt fort. Det är en riktigt svettfest varje gång som alla som sitter på trainer känner till trots det så känns det ganska härligt och tiden går inte lika långsamt som känslan var tidigare.

 

På tisdagen hade snön vräkt ned och åter igen så förvandlades landskapet till ett underbart vinterland. Jag fick möjlighet att ta med frun ut på en kvällstur, helt underbart när det är lite krispigt och luften känns så full med syre. Inte så ofta som vi kan springa tillsammans men vi försöker få till varje tisdagskväll som en gemensam träning.

 

 

Hela natten till torsdagen satt jag vaken på sjukhuset i Eskilstuna och efter en helt vaken natt så hade jag tid på magnetröntgen på morgonkvisten. Jag var lite orolig innan då jag inte gillar tajta utrymmen. Kvinnan som skötte röntgen sa att det var viktigt att jag låg helt stilla och att det skulle låta och knäppa om maskinen. Hon la dit tunga kuddar för att fixera benet och göra det lättare att ligga still. Jag åkte sakta in i maskinen och sedan blev det svart, jag somnade ganska omgående och vaknade när hon kom ut och sa att det var klart. Det var riktigt skönt med den ca 30 minuters sömnen efter en vaken natt.

 Jag hoppas få svar på vad röntgenbilderna visade under denna veckan.

 

 

 

Senare på kvällen efter ca 36h i stort sett utan sömn var det dags för simträning i Katrineholm, jag var inte så sugen men väl i vattnet så kändes det skönt, både att koppla bort tankar men också att få röra på sig efter en stillasittande dag och natt. Det var åter igen en jäkligt bra träning och det kändes riktigt bra i kroppen.

 

 

På söndagen var det dags att prova en lite längre löptur, jag kände ingen smärta i benet innan jag gav mig ut och efter 11km med ett snitt på 5,13 så kände jag fortfarande inte av benet. Jag höll igen utför och tryckte inte på uppför allt för att spara på benet så mycket som möjligt. Löpkänslan finns inte riktigt där jag blir stum, trött och seg men smärtfri. En positiv känsla börjar smyga sig på.
Senare på kvällen och nu dagen efter så finns det en liten ömhet men ingen smärta, kan det vara så att det är på väg att ge sig? Jag vet inte men känslan är god.

Det blev totalt en ok vecka med lite mindre träningstid mot vad jag hade tänkt men det bygger mycket på att jag inte vågar springa längre sträckor än.

Måndag: löpträning löpband plus styrketräning
Tisdag: Löpträning kortare runda (får gå som vilodag)
onsdag: Cykel intervaller
torsdag: Simträning
fredag: Cykel intervaller
Lördag: Styrketräning
Söndag: Löpträning

Avslutar dagens inlägg med en jag längtar till sommaren-bild som är tagen förra sommaren på Ångaloppet swimrun där jag körde halvmaran med Per. Underbart lopp med fina minnen.