En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







måndag 20 mars 2017

Grym start på veckan!

I dag fick jag till en riktigt grym start på veckan, kanske för att jag har fått några dagars vila eller bara för att jag bestämde mig för att nu jävlar..... Mer om detta senare.


Förra veckan blev lite av en besvikelse men också en otrolig helg med ett grymt gäng. Veckan började bra men jag kände mig lite sliten under hela veckan. På torsdagens simträning så gjorde jag någonting som jag normalt aldrig gör. När det var 20 minuter kvar så började kramperna komma och jag kände att kroppen inte var med mig. Den svarade inte och jag bestämde mig för att kliva upp ur bassängen och avsluta träningen tidigt.

Det gnagde i min kropp och i mitt huvud men där och då bestämde jag mig för att ta tre dagars vila. Nu var det inte så svårt då jag på lördagsmorgonen hade helt andra planer men jag stod över fredagsträningen och hoppade även söndagsfysen som jag hade planerat in.

Grym helg!
Jag åkte till Uppsala med ett gäng glada ungdomar från min träningsgrupp i friidrott för att tävla i en stortävling för 13-14 åringar. De tävlade för Södermanland och vi var en full busslast som åkte till IFU Arenan för att göra upp med de andra distrikten. Det var en riktigt häftig upplevelse att i två dagar få leva friidrott, sova på golvet till en skola och tillsammans med de andra tränarna från Södermanlands olika klubbar coacha fram ungdomarna till fina resultat.


Nu väljer jag att endast skriva om min son då jag här skriver som privatperson och inte som tränare.

Douglas lyckades ta sig till 60m häck finalen med nytt pers, 60m B finalen med nytt pers, längdhoppsfinalen som för honom blev en besvikelse då han inte riktigt levererade men ändå med en fin serie.
Sista dagen så var det dags för 3 steg där han i sista hoppet säkrade en tredjeplats med nytt personligt rekord. Det var en grymt hopp då killen innan precis hade puttat ned honom till en 4e plats men med en dåres envishet så lyckades han maxa allt och fick till ett mycket fint hopp.

 
Lyckan var total och en stor sten släppte från bröstet, vilken lycka

 
Nu blickar vi fram mot påsk då tar vi nya tag i tävlandet.

Grym start på veckan!

Efter tre dagar utan träning kändes det skönt att sätta sig på cykeln även om jag nu längtar efter utecyklingen oerhört mycket. Jag hade bestämt mig för 1h hårdkörning med 1 min intervaller var 10e minut. Jag lyckades få till träningen jäkligt bra och känslan av att kroppen svarar är så himla skön.

Jag kanske ser pigg ut innan men som ni såg tidigare så svepte träningen bort det där flinet från mitt ansikte ganska rejält. Trots det så fanns det en del kvar att ge, jag maxade inte intervallerna från start och inte heller genomtrampet mellan intervallerna. Men upplägget var riktigt bra och jag fick känslan och svaret som jag ville ha.


Målet var ett snitt på minst 220w vilket jag avverkade ganska enkelt. För mig känns detta som ett kvitto och en riktigt bra start på veckan. Att dö trainerdöden är lika jobbigt varje gång men jäklar vad skönt efteråt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar