En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







fredag 28 april 2017

När livet vänds upp och ned och träning inte känns så viktig längre.

Jag har funderat på hur och om jag skulle skriva denna bloggomgång. Mitt liv har förändrats drastiskt och mitt i allt kaos som har varit står jag med en liten livskris och undrar vad som är viktigt här i livet. Denna gång kommer allt att bli lite osammanhängande och kanske förvirrat men på något sätt är det så jag är och känner mig just nu.

När jag skrev senast hade löpträningen kommit igång riktigt okey och jag har åter igen kunnat börja springa långpass. Detta följdes direkt av en rejäl förkylning som jag har daragits med i ungefär två veckor. Träningen har verkligen legat på sparlåga då kroppen har varit seg och trött samt en eländig hosta som dessutom framkallar ganska mycket astma besvär.

Förra helgen var jag på Friidrottsledarutbildning i Norrköping, det var del 2/3 för åldrarna 14-17 och den här helgen låg fokus på hoppgrenarna. Tyvärr så var jag sliten och seg även här men utbildningen var riktigt bra och vi fick mycket matnyttigt när det bland annat gäller träningsplanering.

Efter första dagen så tog jag in på hotellet och begav mig ut på en kort långsam löprunda runt industrilandskapet som är oerhört vacker i Norrköping.



Andra dagen handlade det framför allt om skador och sedan fick vi en riktigt bra genomgång av olika träningsmetoder och tips för längdhopp.


Redan sista dagen i Norrköping fick jag besked av min syster att mor inte mådde så bra och att vi kanske måste åka till henne. Jag hann knappt hem innan vi fick besked om att vi borde komma omgående. Efter 2,5 dagars vaka så somnade min lilla mor in och ett stort varmt hjärta slog sitt sista slag. Hon lämnar ett enormt tomrum efter sig, en känsla av maktlöshet och ifrågasättande om vad som är viktigt. Min älskade mor lämnade oss och  livet allt för tidigt. FUCK CANCER!

                                                                       Älskade mor

Efter två dygn utan sömn och efterkommande dagar med allmänt dåligt mående så valde jag att åka på torsdagens simträning. Det var tungt, tungt, tungt på många sätt men kroppen är dränerad och syresättningen var riktigt dålig. Kanske borde jag ha låtit bli men det var skönt att åter igen få göra slut på sig rent fysiskt. Jag avslutade träningen ca 10 min innan de övriga då jag kände att min gräns var nådd. Trött och tom men nu på ett bra sätt.


I dag orkade jag upp och komma igång lite tidigare så jag valde att ta ut cykeln på ett träningspass, det blåser Hi Håle ute och det var slitigt även i dag trots ett ganska långsamt tempo men ändå bra och skönt att få ta i med kroppen och lägga bort tankar. Det känns att det har varit dåligt väder och allt för lite cykelträning denna vår men det bör jag hinna vända igen.

                                        .Här vid Hulla by som är som ett riktigt Bullerbyn


All min fokus har legat på ett datum i år men nu känns det faktiskt inte lika viktigt längre. Självklart ligger målet framför mig men inte till vilket pris som helst det är så jäkla lätt att glömma bort vad som är viktigt i livet.
Nu ska i varje fall jag njuta av min underbara familj och ha en riktigt skön helg och förhoppningsvis så byggs kraften på till nästa vecka.

fredag 14 april 2017

Det börjar känns ganska okey men då....

Ja då kommer påsken. Varför när man äntligen har 10 dagar ledigt och har planerat in både dubbla pass och en hel del cykel ja då kom snön, typ 2dm på en dag och nu väntar 10 dagar med skitväder. Bara att ta tag i problemet och planera om.

De sista veckorna har rullat på och den skönaste känslan har varit löpningen, även om jag ligger långt efter planeringen så börjar den ändå ta form och de långpassen som jag har sprungit har nu känts ganska bra. Lycka att få springa i korta tights och solbrillor, dock påminner det mig om att det snart är dags att fixa linser igen så jag har till tävlingarna i sommar.

 
Det har även blivit några kortare pass i lite tuffare tempo, dock kommer smärtan i benet när jag pressar för mycket så jag tar det riktigt lugnt och ökar tempot väldigt försiktigt. En riktigt fin kvällstur fick jag vid Skenäs slott som bjuder på vacker natur och väldigt stort djurliv.
 
 
 
Nu är det ca 50 dagar kvar till Asics Stockholm Marathon, mina mål har förändrats men det ska bli kul med lite ny bansträckning. Passade på att handla nya tights när de var på rea på Stadium, skitnöjd tycker de är både sköna och riktigt snygga. Vad det har med Stockholm att göra har jag ingen aning om men det är ju kopplat till löpning.
 
 
Simträningen har gått riktigt bra jag har tränat något mindre p.g.a. att jag har varit borta men det har varit en skön vila från simträningen och nu känns det riktigt roligt att vara tillbaka igen. På tal om simning, tyvärr visade det sig att Varberg Open Water blir inställt i år så den tävlingen får jag stryka från agendan får se vad jag kan ersätta den med.


Senast jag skrev så var det premiär för min nya räcer, denna gång består premiären av utecykling med triathloncykeln. Det blev en lite kortare runda p.g.a. vädret som bjöd på regn och blåst men även sol, spöregn och en vacker regnbåge. Testade frugans reflexväst och ja, jag passar nog i rosa, eller?


Min räcer har piffats upp med nya flaskhållare och flaskor, har lite funderingar på hjulsidan men de ligger på planeringsbordet och ska tänkas över ordentligt innan de ev blir till verklighet.


Avslutningsvis så har jag tränat vidare på gymmet, jobbar på att försöka få till en stark kropp som ska orka bära upp mig under längre tränings och tävlingspass. Kanske inte den roligaste träningen men nödvändig. Känner att jag faktiskt mår bättre när jag lägger lite tid på styrketräning.


Roade mig med att sätta ihop en liten film från senaste styrkepasset, titta o njut eller flina och sucka. Det är valfritt! Nu ska jag fira lite påsk med massor av ägg och annat mumsigt snön tänker jag bort i kväll och låter det bli morgondagens problem.




Glad påsk!

söndag 2 april 2017

Veckans bottennapp och höjdpunkt!

Jag är sliten, låren känns tunga och sega och kroppen känns som om den väger minst ett ton, trots det så fick jag uppleva en riktig höjdpunkt denna vecka....

Veckan började på bästa möjliga sätt, våren har kommit med stormsteg och äntligen var det dags att testa nya cykeln. BMC SLR 01 vad kan jag säga? Jag älskar den. Den kändes styv och bra och svarade omgående. Det blåste riktigt friskt ute när jag begav mig iväg, känslan och tempot var riktigt bra men när det var ca 2-2,5 mil kvar kom motvinden. Fy f-n och då saknade jag min tricykel, avsaknaden att kunna lägga sig ned på tempopinnarna kändes av rejält dessutom blir man ju lite bredare på racern. Men det var riktigt kul och humöret på topp när jag hade avverkat årets första 5 mil utomhus med rejält trötta lår.

 
Veckan bjöd på två simträningar, en med simgänget och en med Julita Triathlon. Båda kändes bra och jag kände mig ganska stark i bassängen. På båda träningarna genomförde vi styrketräning på land vilket blir en ganska kul kombo. Men benen känns sega även här.
 
 
Löpträningen är lite av en katastrof inte p.g.a. skadan utan för att jag helt enkelt är slutkörd, jag började med ett trailpass vilket är inspirerande, inte bara att nöta väg utan stock, sten och rötter. Dessutom så blev det närkontakt med två fina hjortar och kanske är det lite av charmen när man springer runt på stigarna. Jag blev ordentligt slut i låren men orkesmässigt så känns det väldigt bra.


I dag avslutade jag veckan med en riktig katastrof, LD löpningen var en mardröm, redan efter två kilometer var låren stumma och inte blev det bättre av att det var grymt varmt ute. Kläderna åkte av och solen värmde skönt. Tyvärr så kom aldrig den sköna känslan utan löpmässigt blev det bara värre och värre. Nu ska jag skaka av mig den känslan och jag har bestämt mig för tre dagars benvila i kommande veckan då jag tänker fokusera på styrka för överkroppen under dessa dagar i stället. Sedan hoppas jag på friska och pigga lår till nästa helg


Måste ju avsluta med årets grej för kidzen, de är anmälda till IRONKIDS i Kalmar vilket ska bli grymt kul även om min ena dotter är mera sugen på Kalvruset så jag antar att vi kommer att få åka till Karlstad och bada i lera så småningom.