En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







fredag 28 april 2017

När livet vänds upp och ned och träning inte känns så viktig längre.

Jag har funderat på hur och om jag skulle skriva denna bloggomgång. Mitt liv har förändrats drastiskt och mitt i allt kaos som har varit står jag med en liten livskris och undrar vad som är viktigt här i livet. Denna gång kommer allt att bli lite osammanhängande och kanske förvirrat men på något sätt är det så jag är och känner mig just nu.

När jag skrev senast hade löpträningen kommit igång riktigt okey och jag har åter igen kunnat börja springa långpass. Detta följdes direkt av en rejäl förkylning som jag har daragits med i ungefär två veckor. Träningen har verkligen legat på sparlåga då kroppen har varit seg och trött samt en eländig hosta som dessutom framkallar ganska mycket astma besvär.

Förra helgen var jag på Friidrottsledarutbildning i Norrköping, det var del 2/3 för åldrarna 14-17 och den här helgen låg fokus på hoppgrenarna. Tyvärr så var jag sliten och seg även här men utbildningen var riktigt bra och vi fick mycket matnyttigt när det bland annat gäller träningsplanering.

Efter första dagen så tog jag in på hotellet och begav mig ut på en kort långsam löprunda runt industrilandskapet som är oerhört vacker i Norrköping.



Andra dagen handlade det framför allt om skador och sedan fick vi en riktigt bra genomgång av olika träningsmetoder och tips för längdhopp.


Redan sista dagen i Norrköping fick jag besked av min syster att mor inte mådde så bra och att vi kanske måste åka till henne. Jag hann knappt hem innan vi fick besked om att vi borde komma omgående. Efter 2,5 dagars vaka så somnade min lilla mor in och ett stort varmt hjärta slog sitt sista slag. Hon lämnar ett enormt tomrum efter sig, en känsla av maktlöshet och ifrågasättande om vad som är viktigt. Min älskade mor lämnade oss och  livet allt för tidigt. FUCK CANCER!

                                                                       Älskade mor

Efter två dygn utan sömn och efterkommande dagar med allmänt dåligt mående så valde jag att åka på torsdagens simträning. Det var tungt, tungt, tungt på många sätt men kroppen är dränerad och syresättningen var riktigt dålig. Kanske borde jag ha låtit bli men det var skönt att åter igen få göra slut på sig rent fysiskt. Jag avslutade träningen ca 10 min innan de övriga då jag kände att min gräns var nådd. Trött och tom men nu på ett bra sätt.


I dag orkade jag upp och komma igång lite tidigare så jag valde att ta ut cykeln på ett träningspass, det blåser Hi Håle ute och det var slitigt även i dag trots ett ganska långsamt tempo men ändå bra och skönt att få ta i med kroppen och lägga bort tankar. Det känns att det har varit dåligt väder och allt för lite cykelträning denna vår men det bör jag hinna vända igen.

                                        .Här vid Hulla by som är som ett riktigt Bullerbyn


All min fokus har legat på ett datum i år men nu känns det faktiskt inte lika viktigt längre. Självklart ligger målet framför mig men inte till vilket pris som helst det är så jäkla lätt att glömma bort vad som är viktigt i livet.
Nu ska i varje fall jag njuta av min underbara familj och ha en riktigt skön helg och förhoppningsvis så byggs kraften på till nästa vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar