En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







söndag 2 april 2017

Veckans bottennapp och höjdpunkt!

Jag är sliten, låren känns tunga och sega och kroppen känns som om den väger minst ett ton, trots det så fick jag uppleva en riktig höjdpunkt denna vecka....

Veckan började på bästa möjliga sätt, våren har kommit med stormsteg och äntligen var det dags att testa nya cykeln. BMC SLR 01 vad kan jag säga? Jag älskar den. Den kändes styv och bra och svarade omgående. Det blåste riktigt friskt ute när jag begav mig iväg, känslan och tempot var riktigt bra men när det var ca 2-2,5 mil kvar kom motvinden. Fy f-n och då saknade jag min tricykel, avsaknaden att kunna lägga sig ned på tempopinnarna kändes av rejält dessutom blir man ju lite bredare på racern. Men det var riktigt kul och humöret på topp när jag hade avverkat årets första 5 mil utomhus med rejält trötta lår.

 
Veckan bjöd på två simträningar, en med simgänget och en med Julita Triathlon. Båda kändes bra och jag kände mig ganska stark i bassängen. På båda träningarna genomförde vi styrketräning på land vilket blir en ganska kul kombo. Men benen känns sega även här.
 
 
Löpträningen är lite av en katastrof inte p.g.a. skadan utan för att jag helt enkelt är slutkörd, jag började med ett trailpass vilket är inspirerande, inte bara att nöta väg utan stock, sten och rötter. Dessutom så blev det närkontakt med två fina hjortar och kanske är det lite av charmen när man springer runt på stigarna. Jag blev ordentligt slut i låren men orkesmässigt så känns det väldigt bra.


I dag avslutade jag veckan med en riktig katastrof, LD löpningen var en mardröm, redan efter två kilometer var låren stumma och inte blev det bättre av att det var grymt varmt ute. Kläderna åkte av och solen värmde skönt. Tyvärr så kom aldrig den sköna känslan utan löpmässigt blev det bara värre och värre. Nu ska jag skaka av mig den känslan och jag har bestämt mig för tre dagars benvila i kommande veckan då jag tänker fokusera på styrka för överkroppen under dessa dagar i stället. Sedan hoppas jag på friska och pigga lår till nästa helg


Måste ju avsluta med årets grej för kidzen, de är anmälda till IRONKIDS i Kalmar vilket ska bli grymt kul även om min ena dotter är mera sugen på Kalvruset så jag antar att vi kommer att få åka till Karlstad och bada i lera så småningom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar