Nu börjar lusten komma tillbaka!

Är jag en triathlet? Vad är en triathlet? Är det någon som simmar. cyklar och springer en runda eller måste det ske på en viss tid med vissa mål i siktet? Jag har blint haft ett mål under ganska lång tid samtidigt märker jag att jag inte riktigt klarar av att leva upp till min egen satsning av många olika skäl. Eller gör jag det? Det får framtiden utvisa.

Den sisa tiden har fokus legat mest på löpträning för att förbättra villkoren inför Stockholms Marathon. Det följer absolut inte planeringen som jag gjorde i höstas utan är med av en nödlösning för att hålla mig flytande. Fan var det någonting som jag har sett fram mot så var det 29km tempocykling med våran klubbtour men ändå kan jag inte ta mig i kragen och bara genomföra det för att jag känner att jag inte är där jag borde vara.

Nu måste jag reda upp det här året innan det rinner mig ur nävarna.

I dag är det mindre än en vecka kvar till Stockholms Marathon och vet ni vad? Jag är jäkligt sugen på att få genomföra den. Ok jag kanske inte är där på den nivån som jag trodde ja förmodligen kommer jag att bryta min svit på att springa snabbare för varje Marathon som jag har deltagit i. Men nu struntar jag i det att tävla känns viktigt just nu.

Jag kom på mig själv i kväll att frenetiskt genomsöka nätet efter triathlon, sim och cykeltävlingar det borde ju ändå betyda något. Jag behöver boostas efter allt skit som har varit omkring mig ett tag. jag behöver utmanas och jag måste bara vara redo att ta utmaningarna oavsett form.

Den sista veckan har många negativa tankar dykt upp och det är svårt att få till den träningen som jag så desperat behöver. Det handlar inte bara om tid utan även om vad min kropp klarar av för tillfället. På det så har jag nog konstaterat att det finns viktigare saker i livet än att ta mig runt en Triathlontävling på en viss tid. Nu tänker jag brotta ned dessa tankar och bara kötta på mot 19e augusti för då ska jag stå där med ett fånigt flin på mina läppar med ömmande lår, ont i knät och paj i magen.

Vädret har äntligen visat sin bästa sida och det är skönt att komma ut i värme och sol igen nu här är en bild från förra helgen då vi var ute på en minisemester med husvagnen och jag fick se mig om lite i trakterna runt Harge (Askersund)

Jag håller på att komma igång med cyklingen igen även om nu denna veckan är löpningen som gäller först o främst. Jag fick i förra veckan en riktigt härlig tur i underbar kvällssol. Hoppas på samma väder i morgon då jag planerar en längre cykeltur.

I torsdags sprang jag min sista långdistans träning innan Stockholm, kroppen kändes bra även om jag är rädd att den för tillfället bara är redo för en halvmara, men jag har gått på vilja förut och kan göra det igen.

Jag följde upp den med ett riktigt hårt pass med kilometerintervaller, det kändes bra att få andnöd och bara kippa efter luft den underbara 26gradiga kvällen. Jag gillar den känslan även om jag hatar den när den genomförs.

I dag så var tanken open water träning men vädret ställde till det för mig så jag beslutade mig för MTB vilket gick si så där då sista slangen exploderade, ja det gjorde den faktiskt. Så det fick bli en svängig tur med landsvägscykeln. Höll ett ganska bra tempo snittade mellan 32,5-34 km/h sedan kom ovädret in det blåste upp och regnet började slå emot mig. Under några kilometer var det riktigt jobbigt jag tittade till på klockan och jag for fram i hela 15km/h i svag utförsbacke. Då blåste det ganska rejält. Vinden avtog något och sista milen hem blev helt okey igen. Ändå ganska nöjd att jag valde att cykla i dag då det var ganska skönt.

I fredags startade ett nytt kapitel i mitt liv då jag begravde min älskade mor. Jag vet att sorg och smärta bleknar med tiden men det hindrar inte att saknaden är enorm, tårarna inte riktigt räcker till för hon var ju min lilla mamma.

Den sista låten vi spelade för mamma i kyrkan var hennes favoritlåt och den delar jag med mig av till er som vill lyssna.

Ta hand om varandra och glöm inte att berätta för era kära att ni älskar dem.

18 dagar till Asics Stockholm Marathon Oooops......

 

Livet har varit upp och ned sista tiden på mer än ett sätt, det har varit tunga veckor men också en vinter och förvår som inte har gått min väg. Nu ser jag en vändning men den kommer lite sent i vart fall för Stockholm Marathon....

Jag får nog lov att omvärdera mina mål för Stockholm Marathon, jag har sedan jag sprang mitt första lopp haft en trend att det har gått fortare för varje gång och senast det begav sig var jag nära min drömgräns. Den känns ganska avlägsen nu men då gäller det bara att fokusera om ta det som en kul grej och en riktigt bra träning.

Våren bjuder också på många aktiviteter som påverkar möjlighet till träning, föräldramöten, klassaktiviteter, student, skolavslutningar mm mm. De är oftast trevligt men ställer till det lite för träningsmängden men jag antar att det kallas livet. Ett riktigt trevligt avbrott i träningen fick jag i helgen, då både min fru och jag fyller jämt i år fast jag leder med 10 år så blev vi bjudna på en spa och hotellvistelse i Norrköping.

Helt underbart med massage, bubbel, bastu, annan form av bubbel, middag mm. Ja jag lovar jag spar er upplevelsen med bilderna från våran spadag men det var en annorlunda upplevelse med i min packning låg endast skjortor..... Bara det är stort ska ni veta och ja jag bytte till och med strumpor bara för att vara fin för min fru när vi gick ut på middagen.

Efter en härlig dag och kväll var vi stinna av mat och lite glada av dryck då slog vi till med en sen kvällsjogg Norrköping, kanske inte den bästa kilometertiden men mysigt var det och roligt hade vi.

Tror att massagen hjälpte för mina ben var trots allt ganska mjuka efter träningen men att bara sitta på 7e våningen och titta ut över stan var en ganska härlig stund.

Morgonen spenderade vi men några kilometers morgonpromenad som är ett toppensätt att bli sugen på en stor fin hotellfrukost. Kombinationen med vila, mys, motion, god mat och dryck stärker både kropp och själ men om jag nu är piggare än innan, nja det vet jag inte men en upplevelse rikare.

Här lägger jag familjemys åt sidan och går raskt vidare på söndagskvällens träning. ja väl hemma var det dags att väcka upp kroppen. Jag har sprungit väldigt få hårda pass i år pga skadan men nu var det dag för en fartökning. Det blev en 8km löptur med de sista kilometerna på under 4,30 vilket är fort för mig. Nära döden upplevelse men fasiken så skönt.

Cykelvåren har ju varit si så där och även måndagsturen blev en kall historia, blåsigt och kyligt ja ni vet så att tårna knappt ville tina upp efteråt i badkaret trots att man ligger i riktigt varmt vatten. Benen kändes stumma men det var skönt att få några mil i benen.

I dag var det varmare även om solen lyste med sin frånvaro, jag passade på att ta en 12km löptur på kvällen. fortfarande känns benen ganska trötta men jag malde på i tänkt tempo. Känslan var ändå trots sega ben att det finns mer att plocka ur kroppen.

Nu väntar husvagnsmys, födelsedagsfirande och annat skoj men ja just det hur blir det då med träningen? Tur att det finns sena kvällar.

Ha det bra där ute i cyberrymden!

Våren ställer till det men det rätar upp sig!

Våren har ställt till det och jag har svårt att motivera mig för att få till den träning som jag behöver. Om jag börjar med det positiva så är det att simträningen rullar på bra och löpträningen har kommit igång efter vinterns och förvårens problem med benhinneinflammationen, visserligen har jag fortfarande känningar men inte alls som för ett par månader sedan. sedan kommer vi till den kalla våren, blåst och kyla gör det svårt att ge sig ut på längre cykelturer. Visst går det men motivationen att bege sig ut och frysa är vell si så där.

Det har varit några underbara dagar, okey visserligen med blåst men varmt i varje fall jag var ute på en skön tempotur och fick möjlighet till att använda tridräkten för första gången i år.

Det har även blivit någon längre tur men jag känner i kroppen att jag saknar styrka för de längre cykelturerna än så länge. Nu behöver jag inte vara i cykelform på ett tag så det hinner räta upp sig. Det svåra är kanske att få till dessa 3-4h träningar som behövs.

Oftast har det sett ut så här fingerhandskar, buff och kalla tår. Blåsigt och ganska isande vindar. Dock väldigt vackert och trots allt ett fall framåt från cykeltrainern som man har fått nöja sig med under hela vintern. Bristen på bra cykelträning och mammas bortgång gjorde att jag ställde in Ceresloppet även om det hade varit en bra träning. Läste sedan i tidningen att de funderar på att flytta fram loppet en månad p.g.a. att många inte hinner träna sig i form när våren är kall och bister. Skönt att höra att flera har samma problem som jag..

Nu är det mindre än en månad kvar till Stockholms Marathon!
Jag är väldigt glad att löpträningen har kommit igång ganska ordentligt igen. Jag lider dock brist på hårdare träning för då kommer smärtan i benet tillbaka. Nu tänker jag inte låta det sätta käppar i hjulet mer än att jag har lagt ned mina tidsambitioner och är nu glad om jag bara kan ta mig runt.
Jag har sista veckorna hittat min pulszon där det ändå känns bra att mala på nu saknas bara lite muskelstyrka, farten ja den är som den är. Jag har sedan mitt första Marathon sprungit fortare för varje år men i år känns det som om jag får ta ett stort steg tillbaka.

Det är lättare att få till löpträningen även när vädret är sämre, kylan påverkar inte så mycket och inte heller blåsten men när man får bege sig ut i korta tights så är livet ganska underbart.

I helgen var jag ute på en av ganska få 20km turer känslan var ok även om jag vara ganska stum i kroppen men det tror jag beror på att det har varit en ganska tuff träningsvecka. Jag hoppas få till ytterligare bra träningspass innan det är dags för första maran som blir en första indikation inför IM.

I går snöade det, regnade, blåste och på kvällen kom solen, jag passade på att byta ut den planerade cykelträningen (typiskt) mot en en tur i skogen med löplek. Bra känsla om än fortfarande lite tung i låren.

Simträningen rullar på och nu bör jag jag längta ut, det jag kommer att sakna är mina härliga träningskompisar som lättar upp passen och gör träningen riktigt kul. Här passade vi på att busa lite när tränaren var borta på torsdagsträningen. Jo då vi genomförde vårat pass med bravur.

Min favorit är paddlar och dolme, bara borra ned huvudet och låta kroppen jobba, älskar den känslan snart dags att överföra den till vågor, kyla och våtdräkt.

Avslutningsvis så börjar besöken i gymmet glesa ut vilket är naturligt men jag lägger in styrka vid varja löpträning för att hålla kroppen stark. Kommer att fokusera lite extra på det den närmsta månaden för att klara ryggen med cykligen och orka hålla upp kroppen vid löpträningen.

Ta tillvara på ljuset, värmen och kärleken varje gång den erbjuds!