En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







söndag 28 maj 2017

Nu börjar lusten komma tillbaka!

Är jag en triathlet? Vad är en triathlet? Är det någon som simmar. cyklar och springer en runda eller måste det ske på en viss tid med vissa mål i siktet? Jag har blint haft ett mål under ganska lång tid samtidigt märker jag att jag inte riktigt klarar av att leva upp till min egen satsning av många olika skäl. Eller gör jag det? Det får framtiden utvisa.

Den sisa tiden har fokus legat mest på löpträning för att förbättra villkoren inför Stockholms Marathon. Det följer absolut inte planeringen som jag gjorde i höstas utan är med av en nödlösning för att hålla mig flytande. Fan var det någonting som jag har sett fram mot så var det 29km tempocykling med våran klubbtour men ändå kan jag inte ta mig i kragen och bara genomföra det för att jag känner att jag inte är där jag borde vara.

Nu måste jag reda upp det här året innan det rinner mig ur nävarna.

I dag är det mindre än en vecka kvar till Stockholms Marathon och vet ni vad? Jag är jäkligt sugen på att få genomföra den. Ok jag kanske inte är där på den nivån som jag trodde ja förmodligen kommer jag att bryta min svit på att springa snabbare för varje Marathon som jag har deltagit i. Men nu struntar jag i det att tävla känns viktigt just nu.

Jag kom på mig själv i kväll att frenetiskt genomsöka nätet efter triathlon, sim och cykeltävlingar det borde ju ändå betyda något. Jag behöver boostas efter allt skit som har varit omkring mig ett tag. jag behöver utmanas och jag måste bara vara redo att ta utmaningarna oavsett form.


Den sista veckan har många negativa tankar dykt upp och det är svårt att få till den träningen som jag så desperat behöver. Det handlar inte bara om tid utan även om vad min kropp klarar av för tillfället. På det så har jag nog konstaterat att det finns viktigare saker i livet än att ta mig runt en Triathlontävling på en viss tid. Nu tänker jag brotta ned dessa tankar och bara kötta på mot 19e augusti för då ska jag stå där med ett fånigt flin på mina läppar med ömmande lår, ont i knät och paj i magen.


Vädret har äntligen visat sin bästa sida och det är skönt att komma ut i värme och sol igen nu här är en bild från förra helgen då vi var ute på en minisemester med husvagnen och jag fick se mig om lite i trakterna runt Harge (Askersund)


Jag håller på att komma igång med cyklingen igen även om nu denna veckan är löpningen som gäller först o främst. Jag fick i förra veckan en riktigt härlig tur i underbar kvällssol. Hoppas på samma väder i morgon då jag planerar en längre cykeltur.

I torsdags sprang jag min sista långdistans träning innan Stockholm, kroppen kändes bra även om jag är rädd att den för tillfället bara är redo för en halvmara, men jag har gått på vilja förut och kan göra det igen.



Jag följde upp den med ett riktigt hårt pass med kilometerintervaller, det kändes bra att få andnöd och bara kippa efter luft den underbara 26gradiga kvällen. Jag gillar den känslan även om jag hatar den när den genomförs.

I dag så var tanken open water träning men vädret ställde till det för mig så jag beslutade mig för MTB vilket gick si så där då sista slangen exploderade, ja det gjorde den faktiskt. Så det fick bli en svängig tur med landsvägscykeln. Höll ett ganska bra tempo snittade mellan 32,5-34 km/h sedan kom ovädret in det blåste upp och regnet började slå emot mig. Under några kilometer var det riktigt jobbigt jag tittade till på klockan och jag for fram i hela 15km/h i svag utförsbacke. Då blåste det ganska rejält. Vinden avtog något och sista milen hem blev helt okey igen. Ändå ganska nöjd att jag valde att cykla i dag då det var ganska skönt.


I fredags startade ett nytt kapitel i mitt liv då jag begravde min älskade mor. Jag vet att sorg och smärta bleknar med tiden men det hindrar inte att saknaden är enorm, tårarna inte riktigt räcker till för hon var ju min lilla mamma.

Den sista låten vi spelade för mamma i kyrkan var hennes favoritlåt och den delar jag med mig av till er som vill lyssna.


Ta hand om varandra och glöm inte att berätta för era kära att ni älskar dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar