Grym vecka, nu är siktet inställt på IM 70.3 Jönköping

Jag har precis upplevt den bästa veckan någonsin efter att jag har gjort ett Marathon. Mycket och bra träning och i dag kunde jag genomföra mitt första riktigt tuffa pass. Nu är det knappt en månad kvar till Jönköping och min 50års dag och jag hoppas få igång benen ordentligt tills dess.

Efter två dagars vila så kunde jag göra mitt första träningspass, fortfarande lite stel i benen och med något ömmande knän bestämde jag mig för att göra mitt första ow pass för i år. Jag åkte ut till Hjälmaren som visade sig vara ganska kall. Det var 15 grader inne vid bryggan men det blev nog lite kyligare längre ut.

Det var härligt att åter igen blicka ut över sjön med kvällssolen som sällskap. Kylan gjorde sitt och efter en stunds simträning fick jag överge crawl och simma bröst för att spara på huvudet som var redigt kallt ja det gjorde till och med ont i tänderna efter ett tag.

På torsdagen var benen piggare igen, jag simmade först inomhus några kilometer för att sedan bege mig ut med min MTB. Det var ganska länge sedan men nu hade det regnat en hel del och det finns få saker som är så roligt som blöta, leriga stigar sittandes på en cykel. Det blev ett ganska lugnt pass men med mycket glädje och lek.

På fredagen bjöd Tim in till simning i Duveholmssjön med Julita Triathlon gänget. Vi var nio stycken som genomförde ett riktigt härligt pass. Solen kom fram och det var riktigt njutningsfullt i den lugna sjön. Härligt att få lite känsla av att simma i grupp med andra runt sig.

Det känns så oerhört mycket säkrare att simma rakt över sjön när man är ett större sällskap dessutom flera som hade sim-bojar med sig. Det var helt lugnt och inte en båt i sikte. Totalt blev det strax över 1,89km simning vilket känns ganska lagom för tillfället. Längre pass blir det efter Jönköping.

Om det är något som jag behöver komma igång med ordentligt så är det cyklingen, efter att ha vikt förmiddagen åt SM i enduro som gick bland annat 250m från mitt hus (skitkul) så begav jag mig ut på en cykeltur. Jag hade bestämt en sträcka strax över 50km. Nu visade det sig att det började regna och gjorde så ca 4 av de 5 milen.

Jag blev genomfrusen och mina knän var riktigt kalla, det fick mig att ringa hem så när det var ca milen kvar så kom hjälpen med en överdragströja och tights. Borde kanske ha ringt tidigare för det blev riktigt behagligt på en gång.

Trots allt blev det en bra tur med ett tempo på strax över 32km/h i snitt vilket var helt ok i regn och rusk.

I dag söndag så bestämde jag mig för en temporunda med trihojen. Jag tryckte på ganska bra tyckte jag själv och fick fina snitt-tider. Med stor glädje såg jag efteråt att jag snittade 39km/h mellan 5-10km. Tyvärr drog jag på mig lite syra i ett par av backarna så km20-25 blev tung och jag orkade inte riktigt hålla upp farten i motvinden. Det hela slutade med ett snitt på 34,3km/h vilket är kul för det var ett tag sedan som jag fick lite fart i benen.

Kul är det framför allt att jag redan en vecka efter Stockholm orkar trycka på under ett tempolopp jag som brukar ha styltben i flera dagar och ingen träning alls på minst en vecka. Trots att jag gjorde mitt snabbaste Marathon någonsin för bara en vecka sedan kanske att all träning börjar ge resultat även om mängden har blivit mindre än planerat.

Nu blickar jag framåt siktet är inställt och slutmålet närmar sig, lusten och glädjen finns på plats och smärtan kommer att vara min bästa vän under närmsta tiden. Snart är det kväll och dagens andra pass närmar sig, första löpträningen efter maran och vet ni vad? Jag längtar...