IRONMAN Kalmar 2017 sista tankarna och veckan som har gått

Nu börjar det närma sig med stormsteg.

Är jag beredd? Nej knappast men jag har förberett mig efter min bästa förmåga och efter mina förutsättningar. Men jag börjar med en liten rapport från veckan som har gått.

Semester är trevligt men det strular till det lite med träningen, vi har precis tillbringat lite mer än en vecka i Varberg. Ni som följer mig vet att det började med en tävling i Tylösand innan vi föll in i semesterlunken i Varberg.

Nu är det inte så mycket lunk att tala om, vi är en aktiv familj och det blev en hel del motion även om det strulade till sig. Varberg är helt underbart när det gäller cykling, ja faktiskt hela vägen mellan Göteborg till Helsingborg går Kattegattleden som är ett paradis för cyklister.
Tur man har en fru som låter mig träna även på semestern.

Nu kan tydligen denna cyklist inte följa skyltar så första cykelträningen blev en grym träning där jag fick besegra höjdmeter efter höjdmeter. Grymma långa backar mellan 1 till nästan 3km långa men det betyder ju också nedförsbackar som heter duga. Det blev en riktigt rolig cykling även om det var en riktig lårdödare.

Andra omgången cykel blev mera trivsam längst Kattegattleden från Varberg bort till en ort som heter Bua i närheten av Ringhals kärnkraftverk. Helt otroligt att ha dessa cykel möjligheter verkligen något för alla kommuner att ta efter.

Jag valde att inte simma något mer efter Tylösand, delvis för att jag är rädd för maneter, ja det är jag... men också för att jag kände mig osäker på området. Vanligt bad i härliga vågor fick duga i stället och ja vi såg faktiskt en riktigt stor manet sista dagen.

Löpträningen på Getterön var rolig, stenigt backigt och kul. Tyvärr är området allt för litet så jag fick fylla ut med även vanliga vägar. Men känslan att köra lite styrka ute på stenarna är riktigt häftigt.

Lite försiktig fick jag vara ute bland stenarna jag har verkligen inte tid med en stukad fot eller ett utdraget ledband, men vem kan låta bli i denna miljö.

Värmen tog hårt den andra löpträningen, solen kom fram och gradantalet låg över 25 vilket inte är min grej när jag springer. Det var tungt, svettigt och riktigt jobbigt.

Tyvärr försvann två dagars träning på grund av att jag vaknade med en sättning i ryggen, Ipren och massage löste biffen så när vi väl åkte hem så var den värsta värken borta.

Väl hemma:
Jag var tvungen att testa ryggen så det blev 12km löpträning och underbart nog så kändes det bra även om jag fortfarande känner av sättningen något.

I går valde jag att testa att cykla igen men nu på triathloncykeln. 10 mil var utstakat och det var en perfekt dag för cykling förutom blåsten men nu för tiden blåser det ju alltid.
30-32 km/h var tanken och fram till ca 7 mil låg jag strax över 32 i snitt men nu hände det något.
Jag började må illa och fick en redig värk i magen som började krampa. Jag cyklade vidare en bit men blev tvungen att stanna för att kräkas 2 gånger.
Jag kände mig helt dränerad och sista milen var en mardröm, ska jag vara helt ärlig så trodde jag att jag skulle få gå. Kroppen svarade inte och jag orkade inte ens trampa på i nedförsbackarna. Vad sägs om 25km/h sista milen.

Väl hemma så blev det soffläge medans frun fixade pasta med bacon och en rejäl portion senare så var jag tillbaka som en normal människa igen.

Swimrun:
I dag testade min fru swimrun för första gången, jag tog med henne på en ca 11km löpning+1,2km simning en variant blev det på Katrineholms swimrunbana. Vi tog det lugnt på löpningen, åter igen för stukningsrisk men däremot fick frun kämpa hårt på simdelen som för min del blev en väldigt behaglig del av träningen. Självfallet är man gentleman och lånar ut våtdräkten för att själv få springa i badbyxor och linne. Jag hade dagen till ära köpt silikonploppar till öronen som skulle testas och tur var det för jag drog sönder min badmössa. Nu visade det sig att öronplopparna var en hit, perfekt för dem som har svårt för de varianterna som man för in i hörselgångarna.
Här kommer en film från kvällens swimrunträning. Om hon nu är såld på swimrun? Tja det tror jag vem vet kanske har jag sällskap till nästa års Ångaloppet.

Nu till mina tankar om Ironman Kalmar som går av stapeln om 19 dagar.

Jag har verkligen försökt att förbereda mig så gott det går men jag inser att jag har för få riktigt långa distanser i bagaget, speciellt cykel men även löpning.
Andra mardrömmar är skador, sjukdomar eller en cykel som rasar ihop.
Det är för långt för mig eller det är för långt för att passa mig men det gör inget för jag har bestämt mig och jag ska genomföra loppet efter bästa förmåga. Tider är oväsentliga men om gudarna ler mot mig så hoppas jag komma in under 13h allt bättre än det är ett mirakel, men det får gå på vilken tid det vill bara jag tar mig i mål och får känna av kärleken på upploppet.

Nu har jag några dagar kvar att trycka på med träning innan det är dags att gå in i sista veckan som betyder lugn skön träning bara för att hitta känslan som ska ta mig hela vägen.

Simningen:
Här känner nog de flesta oro men inte jag. Jag känner att jag klarar det även om det inte kommer att gå fort. Jag simmar 3km i samma tempo som 500m jag saknar liksom en växel. Vågor och den tidiga morgonen är det som oroar mest. Kan jag bara hitta mitt tempo sedan är det bara att mala på man har ju inget val slutar man simma så sjunker man.

Cyklingen:
Shit det är långt och ännu värre det kan blåsa o regna. Ja jag vet jag är gnällig men jag är inte superförtjust i motvind då föredrar jag faktiskt backar. Mardrömmen vore regn och ett riktigt blåsväder. Tankar: Jag måste ha kraft kvar till löpningen så att jag inte kliver in i väggen, jag gillar att trycka på men samtidigt så är jag inte tränad för att göra det i 180km. Lugnt stadigt tempo borgar förhoppningsvis för en bra tur och en hyfsad start på löpningen.

Löpning:
Ja vad ska jag säga, 3 varv innan de 42195m är gjorda. Nu handlar det om överlevnad jag tänker inte ens tempo jag tänker stoppa ned foten gång på gång på gång. Njut i centrum och pannbena dig fram när det blir mera folktomt. Kramper existerar inte i mina tankar och inte heller smärta i knän osv. Den värsta mardrömmen här är att nu har vinden lagt sig och solen strålar från en klarblå himmel medan 25 graders värme pumpar mot min kropp. Här gäller det att vara beredd att dö lite grann.

Målbild:
Det finns bara en, att med knutna nävar få springa in på upploppet, känna kärleken av publiken och få medaljen hängd runt min hals. Då har alla mina träningstimmar i snö, regn, sol, blåst med och utan smärta varit värt varenda sekund.

Tylösand Aqualthlon & swim vilket underbart lopp och miljö

Dagens utmaning var ett skönt lopp på Tylösand i Halmstad, 2km simning samt 7km löpning. Det fanns ytterligare distanser men denna passade fint för min del i dag. Inte kunde jag tro att det skulle bli så otroligt trevligt!

Pre race:
Väl framme i Halmstad hämtade jag ut mitt kuvert och gick ned mot stranden där öppnade sig en underbar miljö. Jag har aldrig varit i Tylösand och det var verkligen allt vad folk säger. Det var en skön avslappnad stämning och jag förberedde mig för mitt kommande race.

Vattnet var behagligt och det var inga vågor att tala om, förhoppningsvis skulle alla brännmaneter hålla sig borta. ja de satt i min skalle förstår inte att jag tycker att de är så obehagliga.

Simning:

Det var gemensam masstart från stranden där vi sprang ut i vattnet skulle igenom 2 bojar och för min del sedan simma till 1km bojen och runda den för att åter återvända.
Starten gick och jag beslöt mig för att ta det lugnt och inte stressa iväg.

Det gick väldigt lugnt till och även fast det var trångt vid första bojen så löste allt sig fint. Vattnet var klart och fint och man såg botten hela vägen. Det kändes bra och jag tyckte att jag simmade på fint utan att ta ut mig och väl framme vid vändningen så gick även den rundningen bra.

Nu visade det sig att dessa damer o herrar var duktiga simmare och det gick fort i vattnet, fortare än vad jag trott innan. Jag behöver jobba på tekniken, nu förlitar jag mig för mycket på styrkan och tappar glidet i vattnet plus att jag blir trött vid längre distanser. TRÄNA!

T1

Som vanligt så tycker jag att det är struligt med våtdräkten och sand överallt gör det inte lättare precis men jag tog det lugnt och fint och snart var jag iväg ut på den 7km slingan som skulle vara lättlöpt.

Löpning:

Det kändes förvånansvärt bra första kilometern som gick på 5,19. Nu kom jag ifatt en man som jag lade mig bakom och tänkte att han skulle få dra mig lite innan jag ökade på. Mannen visade sig heta Roger och var en riktigt trevlig man. Vi började prata ex om att den backen som vi precis forcerade inte var speciellt lättlöpt nä snarare tvärtom riktigt tuff. Vi gjorde sällskap glatt pratande om allt från Karlstad triathlon som vi båda hade kört till befolkningsmängden i Halmstad och löpningen blev otroligt trevlig ja nästan för trevlig för att vara en tävling. Det visade sig att vi sprang samma klass och var lika gamla. När det var 2km kvar kände jag att det fanns otroligt mycket kvar i kroppen och jag ökade tempot. Jag kände på Roger att det började gå fort och vid 1km kvar så tackade jag för sällskapet och drog upp tempot rejält. Avverkade sista km på 4,14 vilket är bra för min del.
Mållinjen passerades och jag väntade in min kompanjon under loppet.

Ytterligare en löpare hade passerat honom och undrade vart jag fick min kraft ifrån han hade försökt hänga på men inte riktigt klarat av det.
Roger kom in och vi gratulerade varandra och tackade för skönt sällskap.

Funderingar:
I dag fanns det massor över men det gjorde ingenting, jag hade ett skönt lopp och det kändes bra. Jag hade inte behovet av att ge allt utan njöt mera av naturen, havet och den sköna känslan. Rätt eller fel jag vet inte men det känns rätt.

Mina barn körde även de ett kortare lopp och vi kunde glatt ta en gemensam bild med våra medaljer. Härligt när man uppskattar samma saker i en familj och kan kombinera semester med att röra på sig.

Fakta loppet:

Totaltid 1,11,02

Placering: 5a

Enl min klocka:

Simning: 32,59 knappt 1900m

T1: ?

Löpning: 35,29

#motironman2017

Karlstad Triathlon K3 Så jäkla nöjd och en ny häftig utmaning runt hörnet.

Så var det dags igen för Karlstad Triathlon, en vecka efter IM i Jönköping. Jag hade hunnit träna lite under veckan men benen kändes lite tunga när helgen närmade sig. Precis som förra året så är detta inte bara en tävling utan även en minisemester för familjen. Skutbergets camping är mysig och bjuder på härligt bad och fina löpspår.

Jag kände mig kanske inte superhungrig när det närmade sig start men samtidigt så såg jag fram mot att tävla igen försöka slå förra årets tid och se om min usla löpform satt i. Det var väldigt varmt och skönt nere i Mariebergsskogen, barnen lekte vid lekplatserna medan jag laddade med Rodde vid min sida.

Simning: 1500m

Starten genomfördes från vattnet och det var ca 100m fram till första bojen, detta borgar för kaos och det blev det. När starten gick blev det trångt, riktigt trångt och väl framme vid bojen så övergick det till kaos, jag hade en man/kvinna som bokstavligen klättrade över mig vid bojen.

Efter ytterligare 200m så började det släppa och det blev en behaglig simning fram till vändpunkten. När simningen vände tillbaka mot starten blev det lite besvärliga vågor, inte höga men lite knöliga så där så att man får dricka mera vatten än vad man har tänkt sig. När det var ca 300m kvar så kom jag in bland massa näckrosor, visst är de vackra men ack så trista att simma bland. Jag tog mig längre ut för att slippa blomsterhyllningen och avverkade de sista hundra metrarna.

T1:
Kort löpning upp till T1, ja till och med så kort att jag inte hann få av mig mössa och glasögon eller få upp blixtlåset på våtdräkten. Lite strulande med klockan och bök med våtdräkt sedan var det dags att bege sig ut på cykeldelen.

Cykel: 40km
Nu jäklar skulle jag triumfera tänkte jag men det tänkte inte mina lår. Den första halvmilen var seg jag fick inte igång låren och upp hastigheten. Ca 32,7km i snitt borgar inte för ett bra lopp men det släppte snart av och följande mil avverkade jag med ett snitt på knappt 36km/h. Mellan 20-25km rullade allt på fint och jag snittade 37,6 på de 5kilometrarna.

 Detta är en bana som man kör tre varv och halva banan var det en del mot/sidvind vilket kändes lite grann. Jag beslöt mig för att slå av lite på tempot för att spara mig till löpningen så den inte skulle bli någon katastrof så sista milen snittades på ca 33km/h vilket kanske såhär i efterhand var något för långsamt.

I år var det lite besvärlig trafik vid ett par tillfällen bland annat kom jag in till en rondell med 5 bilar i kö inte optimalt. När jag kom in mot T2 kändes låren ok nu jäklar ska det springas.

T2:
Här fortlöpte allt bra förutom att jag strulade med klockan. Skor byttes fort och snart var jag ute på löparbanan.

Löpning: 10km
Gassande sol men lite vind gjorde att det kändes svalare jämfört med förra året. Första kilometerna kändes riktigt bra och när jag tittade på klockan 4,47 kom tanken, du måsta slå av på takten. Varför varför varför sätter huvet stopp för vad benen vill?

 Jag borde ju bara ha försökt att trumma på men negativa tankar kom och de segrade till viss del. Detta är en bana på 4 slingor längst en promenadväg och här promeneras det minsann, ganska trevligt men när barnvagn och medföljande mamma och förmodligen kompis inte riktigt vill flytta på sig när man kommer kan kännas lite trist. Nu ska jag inte gnälla för löpningen gick helt okej och jag har ingenting att skylla på, jag stannade till i några sekunder vid varje varvning för dryck och avkylning och det var det värt för solen visade vem som bestämmer.

 Sista varvet höll jag uppe modet och avslutade helt okej 5,07 på sista km. Snittiden blev lite långsammare 5,18 än önskat men så var jag nog inte heller helt slut när jag gick i mål. Fasiken vad svårt det är att få de tre grenarna att stämma till 100%.

Avslutningsvis:

Loppet gick lite fortare än förra året, trodde kanske på ytterligare tempoökning men jag är nöjd och jag hade kul. Jag hade säkert kunnat trycka på lite mer på cykeln och simningen var lite svagare än vad jag hade hoppats på även om det var en helt ok simdel. Löpningen är bra, jag är nöjd en schyst känsla och med ett leende på läpparna. Nästa år då växer musklerna, pannbenet blir hårdare, viljan starkare och gubben blir äldre ser jag redan fram mot.

Fakta: Enligt min klocka ( officiella resultat är ej klara)

Simning: 29,20
T1: 2,26
Cykel: 1,05,18
T2: 2,07
Löpning: 53,15

Totaltid: 2,32


Nu till utmaningen!

Tylösand Aquathlon&swim där jag valde att ställa upp i klassen 2km simning och 7km löpning. Loppet startar med 2km havssimning för att sedan övergå till en 7km slinga.
Fränt jag älskar nya saker som jag inte har provat förut och kan man göra bättre saker på semestern än ett litet lopp? Lite läskigt med hav, ev vågor och maneter men en bra träning inför IM.

Dessutom ska mina barn passa på att tävla i barndistansen, det kommer att bli en häftig upplevelse.

Ironman Jönköping 70.3 årets flipp och flopp

Andra stora delmålet med årets träning var IM Jönköping, vi begav oss ned på fredagen för några sköna dagar i Jönköping givetvis med loppet kombinerat med min 50-års dag som huvudattraktionen. Jag ska inte sticka under stolen att mitt mål var att göra loppet under 5,30 i år även om jag var osäker på cykelstyrkan.

Helgen handlade om att bara ha det bra och njuta av IM-cirkusen som är i stan men jag valde att köra ett kort sim-pass på lördagen för att väcka upp kroppen lite.

 

Lördagsvädret var inte det bästa och under simningen med Tim så kom det ett par skurar ned i det svarta vattnet. Men det var skönt att få känna på tempen som jag tyckte var väldigt behaglig.

 

Målgång, fokus nr ett att få ta sig upp för rampen förhoppningsvis efter en bra genomförd simning.

 

En kort träff med Julita gänget och givetvis med årets gruppbild hann vi med under lördagen.

 

 

 

Race Day!

Jag kände mig riktigt taggad och sugen på att få visa vad årets träning har gjort för nytta. Fokuset låg på att förbättra alla tre grenarna och även T1 och T2 även om löpningen var där jag skulle sätta in stöten jämfört med förra året.

 

Simning 1,9km

 

 

Jag valde att ställa mig vid 36 minuters ledet för att slippa de sämsta simmarna men också för att mitt mål var mellan 35-36 minuter. Väl på plats så började pulsen stiga och värmen var påtaglig i våtdräkten.



 

Det nya startsystemet var bra och jag kom fint iväg men jag råkade ganska snart ut för en hel del strul. Redan runt 400m så kände jag att någon var på och slog på mina ben ganska ordentligt och några meter senare så insåg jag att jag höll på att tappa mitt chip, trots att det satt under våtdräkten. Jag fick stanna till och rätta till chipet som hängde i minsta möjliga kardborrefäste.

 

 

 

Jag vet inte om vi var flera som kände samma sak men simningen var rörig och jag blev påsimmad mängder med gånger och det var många som tog sig fram med bröstsim vilket tar ganska mycket plats. Jag fick en riktigt stökig resa fram till vändningen där det släppte och jag kunde simma på mycket bättre. När jag klev upp vid simmålet så hade jag målet i sikte simning hade gått fortare än föregående år.

T1

Löpningen upp till T1 gick ganska bra och väl på plats så gick ombytet fortare än föregående år, kanske för att jag valde att inte kissa men också för att det strulade mindre och för att jag inte var så snurrig när jag kom upp från vattnet. Jag valde att gå ganska lugnt ut med cykeln innan det var dags för de 90 kilometrarna.

Cykel 90km

Jag satte fart ganska omgående och valde att chansa lite, fullt ös redan från start och backen som alla som var i Jönköping känner till tog jag med för mig maximal fart. Benen kändes pigga och jag fortsatte att trycka på för allt vad tyglarna höll. Det fanns inget att spara på planen var att ta det något lugnare de sista två milen.

Vid 50km började jag känna av loppet i benen något men då hände det något. Plötsligt kändes det som om bromsarna låg mot fälgen, det blev med jämna mellanrum väldigt trögtrampat. Jag fortsatte men fick stanna till efter några km, klev av cykeln och kollade men bromsarna låg inte emot. Var det jag som började bli trött? Störde vinden mer än vad jag kunde tro?
Nu kom nästa fas, kedjan hoppade av 4 gånger och växlarna lirade inte. Jag kunde inte få i högsta växeln och flera av växlarna skrapade som om de inte riktigt lirade. Jag lade i den näst högsta växeln och körde i stort sett på den de sista milen, även här kände jag av bromsarna och nu började det bli riktigt tungt. Låren började krampa lite men inte mer än att jag kunde trampa mig fram mot t2 även nu en bättre tid än förra året.

 

T2

Väl framme vid T2 så upptäckte jag vad som var fel när jag skulle hänga upp cykeln, hela bakhjulet satt löst. Helt löst! Inte undra på att det strulade, men de tankarna var bara att släppa för jag kan inte påverka det som har hänt. Jag låg i fas med mina tankar nu borde jag kunna komma ned mot en sluttid på 5,30.

Löpning 21km

Jag kom iväg i ett 5,20 tempo men det bedarrade gaska omgående, redan efter en km så slog krampen till, satan båda låren straxt över knäna. Jag fick stanna till och massera samt stretcha. Detta hjälpte dock föga första varvet var en ren katastrof, jag fick stanna flera gånger inte för att jag var trött för det var jag inte utan för smärtan. Jag tömde de kramphämmande tabletterna som jag hade men de gjorde inte så stor skillnad. Pannbenet klarade inte av att hantera smärtan och jag började känna mig lite uppgiven.

 

På andra varvet började det kännas något bättre och jag valde att öka något vilket slog tillbaka omgående, smärtan av kramperna var nästan olidlig under vissa delar av andra varvet. Känslan vid 10km var fy fan vad skönt snart är det slut. Nu började jag inse att jag skulle få svårt att slå förra årets sluttid.

 

Plötsligt handlade det inte om att slå några tider utan bara att ta sig i mål utan att behöva skämmas. Sista varvet var som de två första, en plåga. Men jag knatade runt och när jag närmade mig målet var alla tankar på tider borta det var bara så jäkla skönt att få sluta springa.

 

När jag sprang in i parken så eldade jag upp publiken så gott jag kunde och njöt hela sträckan genom parken och in i mål. Målgången var magisk och jag njöt av varje sekund.

 

 

Väl i mål tog min klubbkompis Roger emot mig, han sprang om mig på första varvet men inte utan att stanna till och frågade hur det var när jag masserade mina ömma ben. Det är klubbkänsla på hög nivå!

 

 

Vi var 8 st triathleter som var på plats från Julita Triathlon för att tävla men även andra som stod längst banan och hejade fram oss, det är en riktigt grym klubb som jag är med i. Ett annat grymt gäng väntade vid målgången, vem kan låta bli att bli taggad av dessa hjältar?

 

 

 

Nu blev inte årets tävling vad jag hade hoppats på men vad gör det? Jag kom i mål och fick njuta av min prestationsmedalj. Nu väntar nästa race i helgen då ska jag ta mig an en olympisk- distans, hoppas bara mina ben är ok tills dess.

 

 

 

 

Fakta IM Jönköping 70.3 2017

 

Swim: 35,58 min

T1: 7.25

Bike: 2,44,07

T2: 3,59

Run: 2,15,36

 

Total: 5,47,05