Nystart av bloggen, dagens tankar är om otrygghet mm

Jag hör nästan dagligen om kvinnor som känner sig utsatta på elljusspår i parker eller bara när de springer på platser som känns otrygga i samhället.

Tankarna kom upp i kväll när jag var ute i skogen och sprang på en gammal skogsväg när det började skymma. Mitt ute i skogen så ser jag en man jag närmar mig honom och hälsar glatt varav han hälsar tillbaka.
Hur hade den känslan varit om jag vore en kvinna? Hur hade det känts att från att se mannen springa mot honom tills man passerar varandra? Längre fram blev det riktigt skumt ja nästan svart när skogen var som tätast men jag känner mig ganska trygg i skogen och det är fan att alla inte kan ha samma känsla.

Hur kan vi göra för att hjälpa kvinnor att känna sig trygga när de springer? För ingen ska behöva springa en omväg på flera kilometer för att man möter några killar som Nina fick göra. Ingen ska behöva ha med Knockout spray som Ingela har för att hon är otrygg när hon springer. Ingen ska behöva strunta i att springa för att det börjar bli skumt ute och väninnan inte kunde följa med.

En av mina tankar är att man kan göra platserna mera vänliga för människor, jag vet att kommuner jobbar på det men jag ville ändå lysa upp just den biten så jag tog en tur här hemma i Vingåker och tog lite bilder i kväll där jag springer. Jag springer här själv och även med min son och fru, dock springer de inte på dessa platser själva eller med varandra då de tycker att de är otrygga när mörkret faller på. Vissa platser kunde jag helt enkelt inte fota p.g.a. att det var för mörkt.

Häng med mig ut på denna löpartur i mörkret.

Springer man längst å promenaden så är denna tunnel ett ställe som man måste passera, det är öde och på båda sidorna om tunneln är det oftast väldigt  öde.

Innan du kommer fram till tunneln så måste du in på å promenaden, det är helt öde och kan upplevas som ett väldigt utsatt område. Ofta fungerar inte all belysning.

Här är vägen bakom badhuset, där springer jag ofta, belysningen är dålig och området känns otryggt.

Här går vägen under järnvägsbron, på andra sidan blir det omgående mörkare och känslan av att inte kunna ta vägen någonstans om det känns obehagligt kan infinna sig.

Tunnlar är ofta obehagliga, denna går under järnvägen den leder bort mot ett område där jag ofta springer men tyvärr så fungerade det inte att fota där då det var för mörkt. Hur är känslan att möta tre män i den tunneln? ( Kanske världens goaste killar som 99% är)

Här är en sträcka där man har valt att inte ha belysning på gångbanan men mörka häckar och att det är ett obebott område gör det hela en smula obehagligt, hur känns det när en bil stannar till längst med kanten när du kommer joggandes?

Här är gångvägen bort mot idrottshallen vid högstadieskolan, all belysning fungerade inte, buskar och snår gör det hela lätt obehagligt. Vägen till låg och mellanstadieskolan gick inte att fota p.g.a. att det var för mörkt.

Vad ska man då göra åt dessa ställen och många fler för att öka trygghetskänslan?

*Belysning, låt det inte finnas mörka partier utan belys där folk rör sig.

*Öppenhet, buskar är vackert men kan ge känslan av otrygghet då man inte alltid vet om det kan finnas någon där.

*Gör områden attraktiva för alla åldrar så att det inte blir till häng för vissa grupper.

*Locka till rörelse så att det inte blir så öde.

Det finns säkert massor och givetvis gör kommunerna massor men det räcker inte till då dessa platser fortfarande finns kvar.

Vad kan jag som man göra?

Jag vet inte riktigt men att vi pratar om det och visar att det är viktigt för alla att alla ska känna sig trygga. När vi talar med varandra så visa respekt, använd rätt ord kvinnor är inte larviga som är otrygga i parken vi måste lära oss att förstå den känslan och ta den på allvar.

Belys problemet i sociala medier, medborgarförslag till din kommun, tidningar mm.

Jag har tänkt på hur kvinnor kan känna när jag är ute och springer och sakta närmar mig bakifrån, skrämmer jag någon? Förmodligen och det är skit att det ska behöva vara så.

Detta blev kanske ett inlägg som jag inte brukar göra men jag kände att det var viktigt att ta upp det nu speciellt då vi går mot mörkare tider.

Min egen träning rullar på och jag har några nya utmaningar på gång vissa som är bokade och vissa som fortfarande växer fram men det ska jag skriva mer om nästa gång. Jag kan bara konstatera att 2018 kommer att bli häftigt och jag hoppas att ni hänger med mig även då.

Benny