En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







lördag 11 november 2017

Från vårdpaket till muskelpaket!

Äntligen! Nu börjar rehabiliteringsträningen, nu slipper jag blogga om det som har gått fel, nu ser jag härifrån och framåt och vilken framtid som skönjar där borta på andra sidan nyåret.

I söndags så investerade vi i hälsan, vi hade talat om detta under förra vintern men valde då att skjuta det på framtiden. När man ligger hemma och inte kan röra på sig så tänks och surfas det en hel del, shit sa frugan jag har inte råd att ha dig hemma.
Hur som haver så valde vi att åka till XXL för inköp av ett löpband, nu är löpband inte min favorit men givetvis kan det vara skönt när det snöar och regnar vertikalt ute dessutom så passar det frun som inte är så förtjust att springa ute i mörkret och halkan på det mörka halvåret.
Jag valde ett Nordic Track T10 delvis för storleken på bandet men också för den starka motorn och möjlighet att springa intervaller i upp till 22km/h. Frågan var bara om det skulle få plats i mitt cykelrum.



Monteringen var inte helt okomplicerad men efter ett par timmar så var det hopmonterat. Nu insåg jag att det inte skulle få plats som jag hade tänkt men med lite ommöblering så borde det fungera. Vilket det senare visade sig att det gjorde. Bandet har nu gått sina första mil dock ej av mig men känslan är positiv och jag tror att det kommer att bli ett härligt komplement till övrig träning.



I dag ca 4,5v efter mitt fall så valde jag att för första gången börja träna igen. Jag har varit igång och jobbat i en vecka och förutom trötthet så börjar jag känna att jag är på gång igen. Det är inte tal om löpning eller styrketräning än och jag får inte vistas i vattnet då jag fortfarande har hål in i kroppen från dräneringen. Men cykel borde kunna funka tänkte jag för mig själv i morse.



Det blev en lättare träning utan backar eller några intervaller att tala om. Styrkan i benen känns som bortblåst och konditionen är inget vidare. Positivt var att andningen var hyfsad även om det finns en del kvar att önska. Det jag nu kan konstatera är att jag under kommande vecka kommer att börja cykla och öka mängden/kraften sakta. Jag valde att inte ligga i tempoställning under träningen för att inte på något sätt påverka revbenen negativt. Det blev 40 minuters träning innan jag valde att kliva av och känna mig nöjd med mitt första träningspass på över 4v.


Nu blir det rengöring i hemmet och då snackar jag inte om att dammsuga bort de virvlande dammtussarna under sängen, nej de kan gott ligga kvar till nästa gång. Jag snackar om vad som jag har varit tvungen att sätta i mig den senaste tiden. Muskelavslappnande, morfintabletter, andra smärtstillande mediciner och antibiotika ska alla nu veck. Tja nästan, jag har två dagar kvar på min penicillinkur men sedan är det stopp. Jag byter dessa mot blutsaft och hemmagjord ingefärashot vem vet kanske magen kommer att bli som sig själv igen.

 
Jag var helt under isen under några veckor och nu fattar jag vad man menar med vårdpaket, kroppen förslappades och jag förlorade 5kg bara på fyra dagar då jag låg på akuten i Eskilstuna men nu är det dags att bygga, hej då vårdpaket och vi syns snart muskelpaket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar