Strunt samma lite roligt var det att få fundera tillbaka under mitt idrottsår och vad som hände under året. Så häng med på en lite repris från året 2017 och sätt nu inte julskinkan i halsen.
2017
Årets Bild:Tagen efter målgången på Ironman 70.3 i Jönköping, dessutom samma dag som jag fyllde 50år.
Motivation, jag bara älskar den.
Årets Miss:
Jag fibblade till det med tiden på Stockholm Marathon och när jag fattade att jag har tänkt fel så var sträckan för kort för att nå min drömtid. När jag kom in på stadion i sista kurvan gick tiden ut och jag missade mitt mål med 23 sekunder. Årets miss nr 2 fanns också på samma tävling när jag drog ned mina tights för att få Ice Power på låren och hade totalt glömt bort att jag inte hade några kallingar på mig.
Det var klockrent målgången i Tylösands Aquathlon inte för att målgången var så spektakulär utan för att min galna spurt de sista 2 km var så jäkla skön.
Årets Ledsagare:
Grymt häftigt att få genomföra ett triathlon med min dotter som hennes ledsagare då hon genomförde Special Tri i Katrineholm. Vilken glädje rakt igenom.
Årets Träning:
Måste bara vara när jag i Varberg begav mig ut med cykeln för en lugn skön träning. Jag körde fel och det visade sig att Halland består av en jäkla massa backar. Men jäklar vad kul det var.
Årets Träningsgäng:
Julita Triathlon som genomför så många härliga träningar, här är vi ett gäng som tar oss an Duveholmssjön i Katrineholm. Måste vara Sveriges bästa klubb.
Årets Glädje och tacksamhet:
När Niklas Eklöf som är sjukgymnast lyckades få ordning på min onda rygg och höft så att jag kunde åka ned till Kalmar för IM även om det innebar ca 4v utan träning innan loppet.
Känslan dagarna innan när jag kunde springa igen.
Årets Felsim:
Kom när jag tävlade i Karlstad K3. Simningen gick helt okey innan jag på tillbakavägen höll mig allt för långt in mot stranden och fick slåss med ett stort gäng av näckrosor. Farten bedarrade betydligt innan jag kom ut på rätt ställe igen.
Årets Målgång:
Nu är vi tillbaka igen på IM i Jönköping, grymt skön publik och inramningen i Jönköping runt målgången slår det mesta. Riktigt häftigt.
Årets Antiklimax:
Ironman Kalmar slutade i totalt antiklimax, diskad, förnedrad och ingen som ville försöka rätta till problemet. Det tog några veckor men till slut fick jag rätt då domaren hade antecknat fel nummer. Tyvärr var det försent för att njuta.
Årets Publik:
Ironman i Kalmar, det är helt galet. Hela staden har drabbats av IM feber och alla har ett leende på läpparna och ett kom igen eller heja över för en sliten triathlet. Helt otroligt det måste bara upplevas.
Till sist vill jag bara önska er en riktigt God Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar