Mot nya äventyr, triathlon, swimrun och löpning: Frestelserna är många, måste jag stå emot?

Det kan man fråga sig, jag vet att ibland lyckas jag men ibland så är det betydligt svårare.

Det är många saker och händelser som lockar och pockar i vardagen och ibland kan det vara svårt att stå emot. Nu kan jag inte påstå att jag är en otroligt duktig man som hoppar över socker, alkohol mm men jag försöker att vara duktig i min träning. Jag är helt säker att det ser ut så för många av er därute också men det kanske är andra saker som lockar och pockar.

Jag skulle lätt kunna göra en lista över mina saker som jag inte vill ge upp för träningens skull och topp 5 skulle nog se ut så här. ( Ok jag kan dra ned lite på Colan)

1: Smågodis
2: Vin
3: Coca cola
5: Viss typ av mat

Så varför är jag inte villig att släppa detta? Livet skulle bli bättre utan sockerkickarna och träningen skulle förmodligen ge otroligt mycket mer om jag valde att bli lite mera renlevnadsmänniska.

Jag vet inte riktigt men det jag vet är att mitt liv är ganska hektiskt. Vardagarna rullar på i hundra knyck med arbete, tränaruppdrag, läxor, hundpromenader, handla, laga mat, städa mm mm mm.
När sedan fredagen kommer är det otroligt skönt och avslappnande att mysa ned sig i soffan med familjen. Där finns inga krav eller någon stress.
Ja men byt då godis mot gurkstavar, vin mot vatten eller hamburgaren mot tofu.
Nej jag vill inte, jag vill verkligen inte utan där och då vill jag käka stora nappar inte suga på en morot, jag vill ta ett par glas vin ibland för att jag tycker att det är gott, jag vill inte dricka gurkvatten på fredagskvällen. Och vet ni vad Nutella är otroligt gott på limpmacka några gånger om året där i förtältet på en campingplats någonstans i Sverige.

Jag har gjort vissa försök ex frukosten.
Bär, frukt, ägg, smoothies mm.
Nu gick det så där jag älskar limpmackor med ost och jag blir inte mätt på att dricka min frukost, men på helgen då väljer jag smoothies, ägg och gärna lite melon men självklart efter jag har käkat mina limpmackor.

Självklart borde jag välja bort allt som är onyttigt för mig, familjen och hälsans skull. Vara en god förebild åt barnen men jag tror att ungarna föredrar en farsa som får ta sin chokladmacka ibland framför att se mig halvgrinig med ett salladsblad utstickande mellan tänderna.

Nu ser jag inte ned på er som fixar detta, nej tvärtom. Hatten av ni är grymma jag orkar nog bara inte riktigt.

Men självklart kan jag motstå frestelser Sorry Johanna det funkade inte denna gången.

BMC TM02
Med tårar i ögonen så har jag sålt min ögonsten. Märkligt jag trodde aldrig att det skulle kännas tufft att släppa min cykel, speciellt inte nu när den är ersatt av en nyare och värre modell. Men konstigt nog så kändes det ganska märkligt, vi har ju haft så kul ihop, slitit i sol, regn och blåst. Krigat i vinden på Ölandsbron på IM och haft härliga solskensturer på kvällarna på underbara vägar.
Ha det gott kompis hoppas du får det riktigt bra i Gävle.

Sista tiden har allt bara rullat på utan konstigheter, träningen går som jag förtjänar och det känns ganska okey för tillfället. Jag har lagt lite mera tid på löpträningen sedan vi hördes sist vilket känns bra då jag nu vill komma igång bättre med distanspassen.

Det känns ganska underbart att springa under den ljusa tiden på dygnet även om dessa pass fortfarande är alldeles för få. Jag börjar sakta närma mig de tiderna som jag låg på i höstas och orken känns betydligt bättre nu igen. Dock blev dagens tur inte vad jag hade tänkt mig.

Långpass är ganska enkelt rent tekniskt, ett ben framför det andra under i detta fall 21km sedan är man klar för dusch och kan känna sig ganska nöjd med livet. Så var tanken.

Det började bra jag låg på ett stadigt 5,15 tempo vilket kändes fint, sprang förbi lite hjortar och asfaltsvägen var torr och fin. Vid 10km så svänger jag av på en mindre grusväg som jag ska följa under några kilometer innan jag åter är uppe på nästa asfaltsväg.

Jag kom kanske 500m innan jag fick känna på att is är halt, jag for som en guttaperkaboll rakt ned på röven men slog mig inte på något sätt. Några hundra meter senare händer samma sak, nu hann jag ta emot mig vilket innebar att handleden fick sig en liten smäll. Ja ja det blir bättre om några hundra meter då jag kommer ut på en annan grusväg som förmodligen är bättre. Det var den i någon kilometer sedan började den bli hal. Jag sprang på kanterna för att undvika värsta halkan.

Vid 14km så var det färdigsprunget, jag for omkull riktigt ordentligt och nu landade jag på mitt högra knä vilket inte kändes okey. Knät svullnade och ömmade rejält. Det fick bli ett telefonsamtal och skjuts sista biten hem.