Det var mitt första halvmaraton någonsin ( i tävlingsform) och gissa om jag hade kul.
Vi gjorde det som en grej jag och frun med hotell, god mat och bara ett avkopplande dygn utan barnen. Jo då jag älskar dem men ni vet ibland är det magiskt att få äta frukost utan utspilld mjölk, gnabb och barnens konstanta "kan du"
Jag hade ett mål med tävlingen och det var guld Sub 1,50 silver sub 1,55 och brons sub 2,00
Länge låg jag riktigt bra till för att landa under 1,50 men sista kilometrarna drog ned farten lite och jag landade på 1,53 vilket är helt ok för mig version 2018.
Men nu finns suget och planerna ska börja formas inför 2019
Men varför är jag så jäkla spretig?
Jag har bestämt sedan i slutet på sommaren att 2019 ska jag göra det jag tycker är kul, vad är då kul? Jo IM är skitkul världens happening men jag talar inte om det utan distansmässigt.
Jag upplevde under förra året att de kortare distanserna är mycket roligare.
Stockholms Marathon VS halvmarathon= Halvmarathon
Ja listan ser likadan ut hur jag än vrider och vänder på den. Jag är ingen långdistans människa.
Så planen var Olympiska distanser i triathlon.
Ngn halvmara.
Något 10 mils cykellopp.
Några terränglopp 10-21km.
Vad händer då?
Jo i går kväll anmälde jag mig till mitt livs första ultramarathon, ja ni läste rätt. SPRETIG!"
Jag vet det är dumt men jag älskar tanken på tävlingsformen och tänk så häftigt att få testa sig, 10h löpning skulle vara riktigt grymt. Blir det 4,5 eller 6 så blir det ingen press. Så i maj så ska jag genomföra Trosa Ulta Backyard.
Jag vill ju genomföra ett fjällmarathon och Höga kusten trail och...….. det finns ju så mycket och jag spretar som aldrig förr. Tänk att få cykla i Italien eller Frankrike, springa New York Marathon eller...
Ny plan:
Jag har nu anmälningsförbud!
Lite som när man vill ha något, spara först och handla sedan. Nu gäller träna först och anmäl sedan. Jo jo lätt att säga men startplatserna tar ju slut. Tuff luck eat shit sluta böla och skärp till dig du är ju 51 plus och borde vara mognare än så.
På tal om träning en liten uppdatering på den fronten.
Tyvärr drog jag ett muskelfäste i vaden för snart 2v sedan men det börjar reda upp sigträningsmässigt har det funkat ändå med cykel och gym under den tiden. Förhoppningsvis kan jag börja springa igen till helgen.
Annars rullar det på förutom på simningen, där träningstiden ligger samtidigt som mitt uppdrag som friidrottstränare och sonens satsning inför hans första SM och det har högsta prioritet.
Jag har en vision om hur jag ska kunna fixa det under våren och försommaren, borde funka då inga långa simningar ska genomföras nästa år. Eller?
Det har blivit flera pass i Båsenberga backarna hägrar, kan det ha något med fjällmarathon att göra ja ni vet som jag inte ska springa. Eller?
Oavsett så vet jag att det kommer att bli ett fantastiskt spännande år med nya utmaningar, träffa härliga människor och upptäcka nya miljöer.
Om det sedan kommer att gå som på räls, njae tveksamt.
