En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







söndag 18 februari 2018

Frestelserna är många, måste jag stå emot?

Det kan man fråga sig, jag vet att ibland lyckas jag men ibland så är det betydligt svårare.

Det är många saker och händelser som lockar och pockar i vardagen och ibland kan det vara svårt att stå emot. Nu kan jag inte påstå att jag är en otroligt duktig man som hoppar över socker, alkohol mm men jag försöker att vara duktig i min träning. Jag är helt säker att det ser ut så för många av er därute också men det kanske är andra saker som lockar och pockar.

Jag skulle lätt kunna göra en lista över mina saker som jag inte vill ge upp för träningens skull och topp 5 skulle nog se ut så här. ( Ok jag kan dra ned lite på Colan)

1: Smågodis
2: Vin
3: Coca cola
5: Viss typ av mat

Så varför är jag inte villig att släppa detta? Livet skulle bli bättre utan sockerkickarna och träningen skulle förmodligen ge otroligt mycket mer om jag valde att bli lite mera renlevnadsmänniska.

Jag vet inte riktigt men det jag vet är att mitt liv är ganska hektiskt. Vardagarna rullar på i hundra knyck med arbete, tränaruppdrag, läxor, hundpromenader, handla, laga mat, städa mm mm mm.
När sedan fredagen kommer är det otroligt skönt och avslappnande att mysa ned sig i soffan med familjen. Där finns inga krav eller någon stress.
Ja men byt då godis mot gurkstavar, vin mot vatten eller hamburgaren mot tofu.
Nej jag vill inte, jag vill verkligen inte utan där och då vill jag käka stora nappar inte suga på en morot, jag vill ta ett par glas vin ibland för att jag tycker att det är gott, jag vill inte dricka gurkvatten på fredagskvällen. Och vet ni vad Nutella är otroligt gott på limpmacka några gånger om året där i förtältet på en campingplats någonstans i Sverige.

Jag har gjort vissa försök ex frukosten.
Bär, frukt, ägg, smoothies mm.
Nu gick det så där jag älskar limpmackor med ost och jag blir inte mätt på att dricka min frukost, men på helgen då väljer jag smoothies, ägg och gärna lite melon men självklart efter jag har käkat mina limpmackor.

Självklart borde jag välja bort allt som är onyttigt för mig, familjen och hälsans skull. Vara en god förebild åt barnen men jag tror att ungarna föredrar en farsa som får ta sin chokladmacka ibland framför att se mig halvgrinig med ett salladsblad utstickande mellan tänderna.

Nu ser jag inte ned på er som fixar detta, nej tvärtom. Hatten av ni är grymma jag orkar nog bara inte riktigt.

Men självklart kan jag motstå frestelser Sorry Johanna det funkade inte denna gången.



BMC TM02
Med tårar i ögonen så har jag sålt min ögonsten. Märkligt jag trodde aldrig att det skulle kännas tufft att släppa min cykel, speciellt inte nu när den är ersatt av en nyare och värre modell. Men konstigt nog så kändes det ganska märkligt, vi har ju haft så kul ihop, slitit i sol, regn och blåst. Krigat i vinden på Ölandsbron på IM och haft härliga solskensturer på kvällarna på underbara vägar.
Ha det gott kompis hoppas du får det riktigt bra i Gävle.


Sista tiden har allt bara rullat på utan konstigheter, träningen går som jag förtjänar och det känns ganska okey för tillfället. Jag har lagt lite mera tid på löpträningen sedan vi hördes sist vilket känns bra då jag nu vill komma igång bättre med distanspassen.


Det känns ganska underbart att springa under den ljusa tiden på dygnet även om dessa pass fortfarande är alldeles för få. Jag börjar sakta närma mig de tiderna som jag låg på i höstas och orken känns betydligt bättre nu igen.  Dock blev dagens tur inte vad jag hade tänkt mig.

 
Långpass är ganska enkelt rent tekniskt, ett ben framför det andra under i detta fall 21km sedan är man klar för dusch och kan känna sig ganska nöjd med livet. Så var tanken.
Det började bra jag låg på ett stadigt 5,15 tempo vilket kändes fint, sprang förbi lite hjortar och asfaltsvägen var torr och fin. Vid 10km så svänger jag av på en mindre grusväg som jag ska följa under några kilometer innan jag åter är uppe på nästa asfaltsväg.
Jag kom kanske 500m innan jag fick känna på att is är halt, jag for som en guttaperkaboll rakt ned på röven men slog mig inte på något sätt. Några hundra meter senare händer samma sak, nu hann jag ta emot mig vilket innebar att handleden fick sig en liten smäll. Ja ja det blir bättre om några hundra meter då jag kommer ut på en annan grusväg som förmodligen är bättre. Det var den i någon kilometer sedan började den bli hal. Jag sprang på kanterna för att undvika värsta halkan.
Vid 14km så var det färdigsprunget, jag for omkull riktigt ordentligt och nu landade jag på mitt högra knä vilket inte kändes okey. Knät svullnade och ömmade rejält. Det fick bli ett telefonsamtal och skjuts sista biten hem.
 
 
Hoppas nu på att smärtan ska ha lagt sig om några dagar, jag haltar inte men är redigt öm efter smällen.
 
Vad säger man? Grattis du har precis införskaffat dig en vilodag eller två!
 



tisdag 6 februari 2018

Swift, Instagram, ågren och veckorna som har gått

I skrivande stund har vintern slagit till med kalla nätter och ganska kyliga dagar. Vid dessa tillfällen så känns Zwift som ett ypperligt alternativ, men är det verkligen värt pengarna? Läs mera om mina tankar längre fram i texten.

Veckorna har rullat på och likaså träningen utan några större konstigheter. När jag jämför med förra året så kan jag se att jag inte tränar riktigt lika mycket men det visste jag redan innan. Framför alt beror det på att jag nu lägger in mera tid på min roll som friidrottstränare.
Jag bestämde redan innan att jag var tvungen att få högre kvalité på passen då de blir lite färre och även kortare vid vissa tillfällen och det anser jag att jag har lyckats med kanske 50% av gångerna.

Simträningen:
Finns inte så mycket att säga, den rullar på en gång i veckan och kommer så att fortsätta under våren, jag hoppas på en tidig vår så att utesimningen i öppet vatten ska komma igång tidigt speciellt med tanke på att Ö till Ö väntar i maj.


Skidor:
Skidåkning har varit en del av min träning under vintern, jag har hittat helt nya muskelgrupper och det är en ganska go känsla. Nu har väderläget varit som det brukar med halvdåligt med snö men jag har tagit de chanserna som har erbjudits för att komma ut i spåren. Fina vinterdagar är det magiskt skönt att få njuta av sol en blå himmel och några minusgrader.


Men då jag får lägga stor del av min träning på den senare tiden på dygnet så har det mest blivit skidåkning i pannlampans sken. Tur att man inte är mörkrädd.
Jag valde vallningsfria skidor vilket jag är glad för jag tror inte att jag hade kommit ut lika ofta om förberedelserna hade behövt mera tid. Som familjefar så gäller det att vara tidseffektiv om det ska fungera med träningen.



Löpträning:
Här har det varit mest varierande om jag jämför med förra året. Jag är inte riktigt lika pigg på att bege mig ut oavsett väder som jag var förra året. Kanske kommer det att visa sig längre fram om jag har gjort rätt eller fel val. Tidigare år har jag haft löprelaterade skador och nu försöker jag dra ned mängden något och ersätta med annan träning. Jag försöker också variera löpträningen mera.


Kanske har löpbandet varit en bidragande faktor, delvis gör bandet det lätt att stoppa in en kortare träning när tiden erbjuds men kanske är det också boven i dramat när det gäller att jag har blivit mera väderkänslig. Men det är lätt att lägga in ett 30 mins pass när jag kommer hem kl 20,00 från friidrotten och suget att bege sig ut i blåst och minusgrader är noll. Dock så tycker jag inte om längre pass på bandet utan de sker alltid utomhus.


 Cykel:
Jag bestämde mig för att införskaffa en ny smart-trainer, kanske framför allt för att jag var lite trött på att den gamla inte var helt ok i stigningar, tog jag i så kunde däcket glida lite. En jämnare cykling var målet. Jag valde mellan två modeller och i slutändan så blev det den billigare modellen Tacx Flux. Nu valde jag också att börja cykla på min nya cykel vilket var jäkligt kul, jag jobbar fortfarande med inställningarna på cykeln men känslan är att jag sitter ganska bra.


Trainern håller vad den lovar, cyklingen är ljudlös och väldigt smidig. Trainern följer datorn ganska exakt det enda jag kan se är när jag kör Zwift så finns det en liten fördröjning i watten ibland.

På tal om Zwift!
Jag har nu nått slutet på mina 7 dagars provperiod på Zwift och jag måste säga att det har varit en trevlig upplevelse. Att cykla med andra är roligt och extra motiverande men samtidigt ska det vägas mot en kostnad på ca 150kr/månad. Om jag köper in en fot-pod så skulle jag även kunna använda programmet till löpträning viket jag lägger in på plussidan. Ska jag vara ärlig så har jag inte bestämt mig än, jag kommer nu att gå över till Tacx-programmet igen och fundera på hur jag ska göra.
Jag lägger trots allt en hel del pengar på min träning och jag är tveksam till att påbörja en månadskostnad för detta.

Instagram:
Jag är ganska aktiv på Instagram och använder det som en form av dagbok, det sporrar mig till träning men det är inte hela sanningen.
Insta har även en tendens att stressa mig, att se alla härliga människor och följa deras träning är inspirerande. Att sedan se otroligt vältränade med magrutor åt alla håll är coolt man vet ju vilket arbete som ligger bakom dessa muskler. Men ibland så blir jag stressad och får lite ågren för att jag inte har fått till all min träning.
Lunchpass! Herre min je vem får till det? Jag har 30 min lunch och ska hinna hem från jobbet och släppa ut hunden ibland hinner jag slänga i mig lite yoghurt, så ser jag bilder från de som har sprungit i solen. LUNCHLÖPNING! Jag hatar det eller nej jag är avundsjuk på det. Så ser jag någon som har lagt ut en bild på sin Garminklocka 10km 42 minuter! Kom igen jag kämpar runt 50 min och varför kan du men inte jag? Suck! Men trots allt så den lilla stress som det ger övervägs av alla inspirerande bilder.  Följ mig gärna men förvänta er inga lunchlöpningar på mitt flöde.

#triathlon.benny