En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







söndag 20 november 2016

Jag måste jobba med mitt träningsbeteende!

När jag vaknade i går så var det jäkligt skönt i sängen.....

Enligt planeringen så skulle jag ut på en längre löprunda, solen lyste med sin frånvaro även fast SMHI hade lovat mig fint väder. Jag drog täcket över huvudet och fick slappa en kort stund till innan barnen såg till att jag var tvungen att kliva upp.

Jag har verkligen ingen lust med träning i dag, jag skiter i det.

Jag har under lång tid tränat 6-7 dagar i veckan egentligen bara onsdagarna som jag har haft träningsfria då jag på onsdagar tränar en friidrottsgrupp. Det har blivit en skön och bra rutin, personligen har jag svårt att få till långpass och flera pass om dagen så det känns viktigt att fullfölja mina träningsplaner. Men denna lördag så skulle jag skippa träningen.

Ibland kan jag byta ut träning, ex löpning mot gym om vädret är uselt eller välja en kortare runda om jag känner mig riktigt sliten men aldrig bara plocka bort ett pass. Jag lovade mig där på morgonen att jag inte skulle gå till gymmet eller sätta mig på trainern på kvällen inte ens en 5km kvällstur skulle avverkas. Jag skiter i träningen i dag och är bara normal som alla andra.

Familjen beslutade att ta en tur till Norrköping för lite julklappsinhandling, nu jäklar ska jag vara normal de gamla löparskorna som jag nu har som vanliga skor byttes ut mot ett par snyggare boots och tro det eller ej men skjortan åkte på. Inte ett funktionsplagg så långt ögat nådde.


När vi närmade oss Norrköping kom solen fram och suget kom direkt fasiken vad skönt det hade varit att springa längst landsvägen. Missförstå mig inte att luffa runt bland leksaker, kalsonger och pynt med familjen är väldigt trevligt men det där suget är ju som ett gift, jag har abstinens helt enkelt. Vi besökte varken XXL, Team Sportia, Stadium eller Intersport vet inte om det var ett medvetet val det vore liksom som att gå in på systembolaget som alkoholist.

Väl hemma fortsatte förstörelsen av mitt hyfsat hälsosamma liv, vi skulle nu försöka att fritera pommes för första gången. Tyvärr blev de jäkligt goda så det lär vi göra om igen.



Jag gick förbi träningsrummet några gånger och slängde en blick mot min cykel som bara stod där och skrek -Kom, kom och kör mig ett par timmar det går fort.



Jag gjorde ett tamt försök efter maten att åka till gymmet, som ett litet återfall.
- Jag åker till gymmet en snabbis.
-Trodde du skulle vara hemma i kväll.
-Jo
-Åk en stund om du vill så kan vi spela spel när du kommer hem.
-Nä är inte sugen vi spelar nu i stället.

Det blev Alfapet och lite vin resten av kvällen, nästan som en normal människa en lördagskväll.
Trevligt var det även om jag fick stryk två gånger på raken och jag som alltid brukar vinna, kan det vara att jag omedvetet tänkte på andra saker? Nä faktiskt inte men i omgång nummer två fick jag ihop ett talande ord även om jag inte fick ut det i själva spelet.



Jag måste faktiskt jobba med detta, träningen är inte det viktigaste i livet och om jag missar något pass eller måsta stå över för föräldramöte eller något annat så är det okey.
Jag tävlar inte på elitnivå och jag tror inte att några timmar här och där kommer att förändra mitt träningsbeteende eller chanserna att nå mina mål 2017.
Men det sitter i skallen och jag måste jobba med det för träningen är som ett gift visserligen ett bra gift men jag ska ha träningen under kontroll och inte tvärtom.


Jag vaknade i morse och drog täcket över huvudet, söndagsmorgon. Fick slappa i 10 minuter innan barnen tvingade upp mig. Solen lyste men är nu på väg bort. Fasiken vad skönt det ska bli med min söndagstur i dag.
 Hmm det är ju längdåkning på tv, Vinterstudion. Det skiter jag i giftet tar mig ut på min efterlängtade långtur oavsett väder och vind och jag är nästan helt normal.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar