Tackar för mig nu får vi se vad som händer framöver!

Jag har haft ett riktigt häftigt år, det har varit tufft med många utmaningar och stor glädje och sorg. Hela året har varit omskakande men jag har försökt att ha siktet inställt framåt hela tiden även när vinden ven, snön yrde ögonbrynen ville frysa igen.

Nu har jag gjort det som jag hade som mål för träningen inför hösten 2016 till hösten 2017 och jag kan titta tillbaka och åtminstone säga att jag gjorde det jag hade företagit mig.
Allt gick inte som det var tänkt och jag hade ett par perioder med skador som var riktigt jobbiga rent psykiskt men givetvis även fysiskt, det gjorde ont ibland fruktansvärt ont.

Jag genomlevde min mors bortgång vilket påverkade mig och hela min situation på ett sätt som jag inte hade räknat med. Vid sådana tillfällen så är varken träning eller tävlingsresultat speciellt viktiga.

Givetvis har det varit mycket positivt, känslan när det bara flyter på i simningen som exempelvis i Kalmar kan än i dag ge mig rysningar. Den underbara känslan i löpningen under Tylösand Aquathlon.
Hur kroppen kändes i Stockholms Marathon ja det finns hur mycket som helst att plocka fram som ger inspiration inför kommande utmaningar.

Jag har nu bestämt mig för att inte genomföra nästa år på samma sätt, jag kommer att lägga mera tid på min tränarroll i Katrineholms Friidrottsklubb samt på min sons träning. Han börjar bli stor och behöver flera tillfällen för träning men också någon som pushar honom framåt och inte sett från sidan utan tillsammans med honom. Ska bli enormt kul och spännande att se hans utveckling som friidrottare under året.

Jag kommer förmodligen att dra ned något på egna träningstillfällen men i stället förhoppningsvis få till mera kvalité på dem som jag genomför.
Jag kommer inte att ha något stort mål under året utan tävla i de tävlingar som jag har tänkt lite på under några år men som på ett eller annat sätt har trillat bort p.g.a. ex risken för skador, var de ligger tidsmässigt mm. Det enda som i dagens ögonblick är klart är Stockholms Marathon som i år blir häftigt då det är en ny bana. Simning, swimrun, fjällmarathon, trailrunning, cykeltävlingar, mtb ja möjligheterna är oändliga. Vem vet kanske jag tar steget och genomför min första  någonsin i stavhopp.

Detta är förmodligen sista inlägget på denna blogg i vart fall i denna form. Allt handlade om min satsning mot Kalmar 2017 vilket nu är genomfört. Kanske dyker det upp en ny eller så byter jag inriktning, jag får se var det tar vägen. Jag säger som Ernst tanken ska få mogna och fram kan nya idéer växa.

Stort tack till er som har orkat läsa, förhoppningsvis har de sporrat er på ett eller annat sätt till rörelse för det är det viktiga. Hitta kärleken i motion och glädjen i att vara aktiv på något sätt. Nu ska jag njuta av hösten med trailrunning i underbara färger, mtb med sonen och förhoppningsvis en och annan långrunda med frugan.

 

Nu skådar jag in i framtiden och vet ni vad den ser ganska häftig ut.

Benny