En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







måndag 14 mars 2016

Min resa börjar här!

Tanken är snabbare än handlingen...

Min tanke började för ca ett år sedan, att få göra ett IRONMAN skulle vara riktigt häftigt. Ett halvår senare köpte jag mig en ny cykel och våtdräkt och började sakta trevande att inrikta mig mot triathlon. Någonstans i höstas försvann tanken att göra ett IM och förklaringen är god nog. Bara tanken på att crawla i över 1h sedan cykla upp till Stockholm för att kliva av cykeln och springa ett Marathon är ganska mycket att ta in speciellt när man knappt orkar crawla 200m.

Under vintern har tanken mognat även om den har pendlat fram och tillbaka ibland kanske man måste nöja sig. Jag anmälde mig till IRONMAN 70,3 som går för första gången i Jönköping i juli och som är halva IM-distansen. Jag ser oerhört fram mot att få göra mitt första triathlon ungefär på samma sätt som när jag skulle göra min första mara. Känslan av att inte veta hur kroppen kommer att reagera både kittlar och inspirerar.

Träningen har gått mycket bra under vintern och jag har plöjt ned betydligt fler timmar än tidigare år, cykeltrainer köptes in så att jag får cykelträning och vintern har varit behaglig för löpträning. Crawlen går framåt och nu har jag under några veckor varit med i Katrineholm på simträning. Jag har gått med i Julita Triathlon och fått lära känna ett skönt gäng med härlig inställning och hunnit träna lite med dem.

Känslan för ett IM började nu kännas mindre skrämmande och mera som en riktigt stor utmaning, det går att som 49 åring lära sig crawla och kroppen har känts starkare än på länge. Vågorna i Kalmar kanske fortfarande skrämmer men inte ska vågor få hindra mig från mina drömmar. Jag planerar flera open water simtävlingar under sommaren för att mildra vattenrädslan. Att sedan springa ett Marathon efter 18 mils cykel i benen kan ses som galenskap men galet är att inte försöka.

Tanken började för länge sedan och nu är handlingen här, vi planerar en resa till årets IM för att titta, inspireras och köpa en startplats. Nu har jag 17 månader kvar tills jag ska uppfylla min stora utmaning och även om jag vet att det förmodligen kommer att bli det jobbigaste som jag någonsin kommer att göra så ser jag verkligen fram mot 2017. Året då jag fyller 50 och ska försöka nej året som jag ska genomföra ett IRONMAN.

1 kommentar: