King For a Day!

Ibland är känslan precis så och nu fick jag smaka på hur det känns....

Ja jag vet lite kryptiskt men ni ska se att det löser sig längre ned om ni bara orkar läsa i ett par minuter och gör ni inte det så missar ni inte så mycket. Ja just du borde kanske stänga av datorn, dra på dig löparskorna och ta en sådan där skön runda, väljer du det så är du förlåten.

Innan vi går vidare, på tal om löparskor. Inhandlade igår nya skor, har funderat länge på Adidas och igår slog jag till. Tack 50% rea! Knappt 600kr för nya skor ja det känns helt ok. Vad blev det då undrar ni, jo det blev Adidas Responce lt. Ska bli kul att få testa dem och se om de sparkar ut mina Nike. Men nu går vi vidare ja om du nu inte är just den som stängde ned datorn.

I morgon är det Nyårsafton, vilken klang. Nytt år, nya utmaningar och nya förutsättningar. Egentligen är det ingen skillnad men avslut är magiska på något sätt. Jag är nu inne på årets sista träningsvecka och jag börjar komma i fas igen.
Styrkan är på väg tillbaka och även uthålligheten men framför allt glädjen och pannbenet.

Den här veckan gjorde jag årets sista simträning, nu blir det lite uppehåll och tyvärr kommer jag förmodligen att missa 2018 års första pga att jag har bokat tatueringstid och frågan är om de är färdigläkta tills dess. Jo då bilder kommer när tatueringarna sitter på plats, faktiskt är de flera månader försenade. Men nu snackade vi faktiskt simträning.
Vi avslutade med en riktig syrabetonad träning, kanske inte helt enligt min träningsplan men simningen lever lite av sitt eget liv då jag tränar i grupp på hösten och våren vilket är jäkligt kul.

Men det finns något som jag verkligen tycker är "okul" på simträningen och det är benträning. Jag står i stort sätt helt still och hur jag än gör verkar jag inte bli bättre på något sätt på detta.

Jag har sista veckan åter igen kommit igång med styrketräningen vilket ta i trä är riktigt kul. Nu är det inte bara roligt utan också riktigt välbehövligt för att jag ska hålla en hel säsong. Till en början har det varit en hel del högintensiva pass men också med tonvikten på ben och bål men även resterande kropp givetvis. Så här kan det se ut på gymmet.

Löpträningen har fått ett fall framåt, delvis har rundorna blivit lite längre men jag har också lagt in lite tuffare pass. Tröskelpassen har varit frånvarande och även om tiderna inte är vad de har varit så är de ändå på väg mot snabbare tider. Dagen innan julafton genomförde jag mitt första tröskelpass på 10km vilket faktiskt gav mig lite råg i ryggen.

På annandagen fick vi lite barnvakt och jag och min fru tog ett långpass tillsammans. Ja nu räknar jag 15km som långpass men framåt slutet av januari hoppas jag att den gränsen har förflyttats upp mot 20km. Vi fick en riktigt skön genomkörare runt omkring i Katrineholm.

KING FOR A DAY!

Häng med nu för det är lite långsökt men ändå inte. Jag har alltid en plan vid träning även om jag ibland måste ändra på grundplaneringen så finns det ändå en ny plan inför träningen. Delvis för att jag inte ska fuska men också för att veta vad som ska hända och att det faktiskt passar in med den övriga träningsplanen. Men nu sket jag i det!

Det var dags för trainer och jag hade min plan klar men jag ville verkligen inte så jag bestämde mig för att skit samma idag ska jag bara ha kul. Jag drog på Green Day-Bullet in a bible Live på Spotify. Första 10 min värmde jag upp för att efter det bara cykla till musiken. Tanken var 1h cykelträning i hyfsat tempo. Jag hade riktigt kul och sedan kom låten ja ni vet King For A Day/shout Live och jäklar vad den kom givetvis efter ca 53 minuter när låren började bli möra. Prova att cykla till den låten. Det är galet häftigt. Svetten sprutade och växlarna for upp och ned liksom kadensen och power. 8,47 minuter av himmel/helvete och ett jävla anamma.
Kolla in bilden under, den markerade delen på slutet är just den låten.

Avslutade träningsåret idag med min son, vi tog en 5km runda med avbrott för  trappintervaller upp och ned för våran härliga järnvägsbro här i byn. Ett bra slut på ett år kan bara betyda en riktigt bra start på nästa.
Den till höger är jag :)

Nu laddar jag för oxfilé, champagne, nyårspromenad  ja helt enkelt en riktigt skön nyårsafton.


Gott Nytt År!

2017 en riktigt töntig lista.

Likt en tonåring så bestämde jag mig här och nu för att göra en "årets lista"
Strunt samma lite roligt var det att få fundera tillbaka under mitt idrottsår och vad som hände under året. Så häng med på en lite repris från året 2017 och sätt nu inte julskinkan i halsen.

2017

Årets Bild:
Tagen efter målgången på Ironman 70.3 i Jönköping, dessutom samma dag som jag fyllde 50år.
Motivation, jag bara älskar den.

Årets Miss:
Jag fibblade till det med tiden på Stockholm Marathon och när jag fattade att jag har tänkt fel så var sträckan för kort för att nå min drömtid. När jag kom in på stadion i sista kurvan gick tiden ut och jag missade mitt mål med 23 sekunder. Årets miss nr 2 fanns också på samma tävling när jag drog ned mina tights för att få Ice Power på låren och hade totalt glömt bort att jag inte hade några kallingar på mig.

 

 

Årets Spurt:
Det var klockrent målgången i Tylösands Aquathlon inte för att målgången var så spektakulär utan för att min galna spurt de sista 2 km var så jäkla skön.

Årets Ledsagare:
Grymt häftigt att få genomföra ett triathlon med min dotter som hennes ledsagare då hon genomförde Special Tri i Katrineholm. Vilken glädje rakt igenom.

 

 

Årets Träning:

Måste bara vara när jag i Varberg begav mig ut med cykeln för en lugn skön träning. Jag körde fel och det visade sig att Halland består av en jäkla massa backar. Men jäklar vad kul det var.

 

 

Årets Träningsgäng:

Julita Triathlon som genomför så många härliga träningar, här är vi ett gäng som tar oss an Duveholmssjön i Katrineholm. Måste vara Sveriges bästa klubb.

 

 

 

Årets Glädje och tacksamhet:

När Niklas Eklöf som är sjukgymnast lyckades få ordning på min onda rygg och höft så att jag kunde åka ned till Kalmar för IM även om det innebar ca 4v utan träning innan loppet.

Känslan dagarna innan när jag kunde springa igen.

 

 

 

Årets Felsim:

Kom när jag tävlade i Karlstad K3. Simningen gick helt okey innan jag på tillbakavägen höll mig allt för långt in mot stranden och fick slåss med ett stort gäng av näckrosor. Farten bedarrade betydligt innan jag kom ut på rätt ställe igen.

 

 

Årets Målgång:

Nu är vi tillbaka igen på IM i Jönköping, grymt skön publik och inramningen i Jönköping runt målgången slår det mesta. Riktigt häftigt.

 

 

Årets Antiklimax:

Ironman Kalmar slutade i totalt antiklimax, diskad, förnedrad och ingen som ville försöka rätta till problemet. Det tog några veckor men till slut fick jag rätt då domaren hade antecknat fel nummer. Tyvärr var det försent för att njuta.

 

 

Årets Publik:

Ironman i Kalmar, det är helt galet. Hela staden har drabbats av IM feber och alla har ett leende på läpparna och ett kom igen eller heja över för en sliten triathlet. Helt otroligt det måste bara upplevas.

 

 

 

Till sist vill jag bara önska er en riktigt God Jul!

 



Som ung tävlade jag i en helt annan sport, nu blir det ett kompliment till träningen.

När jag var ung så tävlade jag i längdåkning men snöbrist tog död på det intresset. Sedan dess har jag funderat på att testa igen nu gör jag det på allvar.

Jag stod på ett par ovallade skidor för 5 år sedan det var mitt sista möte med spåren i snön.

Den här veckan har rullat på utan konstigheter, egentligen är det som vilken vecka som helst och vet ni vad? Jag gillar det.
Det betyder att man inte är sjuk, har ont eller liknande. Nu slutar förberedelseperioden på friidrottsträningen vilket är synd för nu kan jag inte vara med och springa med ungdomarna längre men det överlever jag nog även om det är riktigt kul.

Löpträningen rullar på även om det fortfarande inte är så långa distanser, men jag har fått upp farten igen vilket känns skönt. Det som också känns skönt är att snön har börjat falla. Jag tycker om att springa i snö speciellt nu med all julbelysning det blir så vackert.

Jag har trappat upp cykelträningen och det är nu betydligt hårdare på trainern, pulsen får jobba och tiden har ökat. Jag vill verkligen inte vara i sämre cykelform än vad jag var inför förra våren så här lägger jag en hel del energi. Dessutom är det så enkelt att bara dra på sig ett par cykelbyxor, starta datorn och börja cykla. Jag börjar faktiskt känna mig hyfsat stark på cykeln.

Tyvärr hänger jag inte riktigt med fortfarande på simningen men jag jobbar på det. Jag är klen i axlar och armar och kroppen tröttnar fortare än vad den har gjort innan. Trots det så är det fortfarande ett fall framåt mot tidigare simform. Men jag får vara nöjd med det snygga märket på näsan efter glasögonen.

Styrketräning som jag skulle ha kommit igång med denna veckan har inte blivit verklighet så det puttar jag framåt ev mot julledigheten. Det känns viktigare att få upp kondisen först.

Så var det mötet med snön som jag skrev om tidigare.
Min kära fru tyckte att jag skulle börja åka lite skidor igen, hon vet att det har varit ett sug men jag har inte velat lägga pengar på det. Nu fick jag en fin tidig julklapp. Jag valde vallningsfria skidor för enkelhetens skull och jag tror att det var ett bra val. Visserligen behöver man valla dessa lite, man stryker på glidvalla som finns i två varianter och fäste som också finns i två varianter. Enkelt o bra och mera tid i spåret.

I dag visade tempen på -8 grader och strålande sol, det visade sig finnas ett spår vid golfbanan så jag begav mig ut för en första träning.
Känslan var ganska god även om mina triceps fick slita ont när det lutade uppför. En viss smärta spred sig under träningen i ljumskarna, ja gissa om denna man kommer att gå som om han har skitit på sig i morgon.

Men så ljuvligt att flyta fram i spåren, ja flyta o flyta men ta sig fram kanske är rätt ordval. Jag hade både fäste och hyfsat glid och spåren var ganska skapliga. Man inser fort att man inte är den stakaren som man tror sig vara men vilken perfekt träning för hela kroppen, inte minst för bålen.

Nu går vi in i julveckan, barnen önskar sig allt mellan himmel och jord. Själv vill jag bara njuta med familj och släkt. Det blir min första jul utan mor vilket känns konstigt och det är med ett stort hål i hjärtat som jag för första gången får fira utan mor och hennes underbara kalvsylta. Men livet går vidare precis som träningen och jag ser oerhört fram mot lite ledighet med mycket kärlek, mat, träning och lek.

Grym hjulklapp och full fart framåt!

Det har varit en tid sedan jag skrev på bloggen kanske mest för att jag har varit under uppbyggnad och det har tagit tid. Återhämtningen från skadan tog längre än vad jag kunde drömma om och förlusten av kraft och energi har varit hänsynslös men nu är jag på gång igen.

Jag måste börja med mitt grymma inköp som jag hämtade för några veckor sedan på Cykelspecialisten i Linköping. Det blev åter igen en BMC Timemachine 02one men nu en 2018.
Denna gång slog jag till med en DI2 Ultegra. Det kommer att bli grymt härligt att få gränsa den skönheten till våren och spännande att börja köra med elektroniska växlar.

 

Träningen har gått långsamt och jag har haft svårt att få upp tempo och även att plocka fram pannbenet, samtidigt som jag har varit rädd att åter igen förvärra skadan. Jag kände förra helgen när jag var på tränarutbildning i Karlstad att löpträningen var riktigt tung.

 

 

 

Trots det så genomförde jag tre löpträningar och lite styrketräning. Efter det har jag känt hur det har börjat släppa. Visst tusan är det fortfarande kämpigt men det har tagit ett stort steg framåt.

 

Jag valde att i onsdags åka med fru och ena sonen till Norrköping för att springa Ljusruset som är en löparrunda som går runt stadens ljusuppsättningar. Skön stämning och vi sprang i ett behagligt tempo och njöt av varje steg med 1500 andra löpare. Riktigt härligt att kunna göra det med familjen.

 

 

 

Senaste simträningen i torsdags var en riktigt slitig träning, mina axlar var helt slut men jag simmar igen och kunde genomföra i stort sett hela träningen förutom att jag valde att stå över några 25m när det var som tyngst. Teknikdelarna sitter inte som de ska men det kanske inte är så konstigt.

 

 

 

Trots allt om jag jämför den med veckan innan så var det en stor skillnad, nu måste jag bara få till återhämtningen lite bättre under träningen. Trots allt klarar jag nu av ett 1 1/2 timmes simpass igen med ca 3300m och den känslan är härlig. Skönt att vara med resten av gänget i simhallen igen.

 

 

 

Den här helgen har jag fått till tre pass och det bästa var nog med sonen i lördags. Vi valde att springa i skogen och maxa i tre kilometer innan vi slog av på tempot och avslutade träningen med ett behagligare 5,30 tempo. Skönt med sällskap när man ska pressa sig och den här killen kan springa så det är ingen lek att vara ute med honom i spåret.

 

 

 

Det var första gången sedan skadan som jag kände att jag verkligen kunde pressa mig och att lungorna höll skapligt. Riktigt grym känsla.

 

 

 

Jag avslutade helgen med ett kortare pass på cykeltrainern men med bra watt och med en känsla av att jag kunde hålla upp tempot och styrkan både i intervallerna och i "vilan" mellan intervallerna. De tidigare träningarna har varit lite av mellanmjölk, inget tryck och bara slätstrukna. Nu är det dags att börja kämpa upp trycket, öka längden och bara njuta av hårdrocken som dunkar fram ur högtalarna.

 

 

Nu laddar jag inför nästa vecka och förhoppningsvis kommer jag att få till en grym julledighet där jag åter igen kan få riktig fart på träningen. Det som saknas nu är styrketräningen men nu känner jag att jag åter igen törs börja lyfta lite.
Skön känsla att kunna lämna "skiten" bakom sig och bara se fram mot ett nytt härligt träninggsår.