Ångaloppet 2016

Ibland är livet märkligt.....

Jag har försökt att hitta någon under hela våren som jag kunde ställa upp i Ångaloppet med men utan resultat. Plötsligt händer det... Dagen innan loppet så teamade jag ihop mig med Per Gutesten vars swimrunkompis var skadad så jag hoppade in och tog hans plats. (tack Facebook) Kul att få träffa en ny härlig människa som jag aldrig har sett innan.

Det började dock sisådär då det spöregnade i Ånga när vi kom dit. Vi hade stressat på morgonen och SMHI hade lovat fint väder så inga regnkläder var med. Inte kul för min stackars familj som var med för att titta.

Banan var omgjord på grund av Östersjöns kalla vatten, det var endast 11 grader längst ut på banan så i stället blev det 3 loopar varav de två första var lagda runt en insjö och den sista ut i havet. Det var nog ett väldigt klokt beslut.

Jag och Per möttes upp vid starten och det kändes genast som om att vi kommer att få en trevlig dag. De tälten som fanns för ombyte var bystade på grund av vädret, det regnade fortfarande och var lite ruggigt.

Det började dra ihop sig för start och vi tog en lätt uppvärmning, första löpsträckan var ca 7,5km så vi beslutade att vi startar lugnt så blir musklerna varma på vägen. Vi hade ingen tidspress utan detta skulle bara bli en rolig upplevelse.

Starten gick och det var en riktigt skön löpning fram till första simningen, vi höll ett ganska bra tempo och stora delar var ganska lättlöpta. Vid simningen fick Per problem med kramper men kunde ändå fortsätta. Det var ganska enkla simsträckor förutom att vågorna gick höga vid ett par av dem. Men det bästa var att solen kom fram och vädret blev mycket bahagligt.

Lite kaos kunde det bli vid uppstigningen från vattnet, lite av charmen tycker jag. Vattnet var varmt och behagligt i sjön så det var bara skönt att få simma när man hade sprungit en stund.

Det var en stor blandning på hur det såg ut när man skulle upp ur vattnet, stenigt och klippigt eller som här under en liten strand. På vissa ställen fick man dra sig upp med rep för att komma upp på lite brantare och hala klippor.

Straxt innan första simningen blev löpningen mera teknisk och var riktigt knölig på vissa ställen. Bland annat så fick vi bestiga en höjd som var riktigt rolig men slitig för dem som hade stela ben eller krampkänningar. De två första varven gick bra även om vi fick dra ned på tempot lite för Pers krampkänningar. Nu började det närma sig den sista rundan som går ut i Östersjön.

Även här var stiglöpningen teknisk och hur kul som helst, jag hade stålsatt mig inför första simningen och det kalla vattnet men det visade sig bara vara härligt friskt. Plötsligt såg man botten, vattnet var salt och massor av maneter som irrade omkring kroppen.

Det var flera korta simningar med korta löpsträckor över öarna och otroligt vackert, nästan så man ville stanna och bara njuta av utsikten. Från en av öarna fick vi hoppa ut från en klippa och man kände sig lite som Tarzan.

Slutvarvet avslutades med ca 3km löpning och jag började med att falla pladask rakt ned i leran snyggt nu när det inte skulle bli någon mera simning.

Vi närmade oss målet efter ca 3 1/2 timmes löpning och simning solen sken och det kändes härligt att springa upp mot målområdet.

Belöningen var en medalj, lite vatten och banan men framför allt så hade vi haft en rolig upplevelse och en riktigt njutningsfull resa.

Stort tack till Per som tog in mig som lagkamrat, jag hade superkul både med loppet och med dig.

En häftig tävling som jag kommer att göra igen, dels för den vackra miljön och dels för att det var så otroligt roligt. 20km löpning och 2km simning kändes som en ren njutning i dag

Här kommer en liten film som sonen fixade