En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







måndag 6 juni 2016

Att skifta fokus!

Känslan är sådär när man inser att fokus måste skiftas till det sämre...

För någon månad sedan så låg fokus på personligt rekord på maran i Stockholm och ett riktigt krigarlopp i Jönköping. Fokus låg också på att träningen i öppet vatten skulle vara i full gång vid detta laget. Men nu gäller det att anpassa sig, ta ett nytt steg och sätta nya mål, dvs skifta fokus.

Nu är besvikelsen borta över Stockholm jag bytte den mot glädje över att få se min fru göra sitt första Marathon, strålande sol perfekt väder och en otrolig stämning. Hon gjorde det med bravur och jag är stolt som tuppen över henne. Kunde inte låta bli utan hoppade in på stadion och drog en bild på henne framför den underbara publiken.

 
Det var en härlig helg och jag fick se flera vänner son forsade fram på Stockholms gator.
 
Men nu är det glömt...
 
 
Från och med i dag så är det framåt som gäller igen. det är en knapp månad kvar till Jönköping och jag sitter här med en kropp som fortfarande är sjuk även om det börjar bli bättre samt att jag inte vet hur statusen på skadan är.

Målen är skiftat nu gäller det bara att bli så stark som möjligt så att jag kommer att kunna genomföra mitt första triathlon. Jag kan inte sörja det som varit eller kunde ha varit utan bara blicka fram och gör det bästa av det jag har.

Jag bestämde mig för att göra ett första träningspass. Även om passet var väldigt lugnt utan någon nämnvärd puls för då hade hostan kommit som ett brev på posten, men jag måste få igång musklerna igen. Det blev en knapp timmes tempocykling tja eller cykling på en tempocykel kanske det borde stå för så mycket tempo var det inte att tala om. Men nu är jag igång vilket känns bra, jag hade nästan börjat komma in i en bekvämnlighetszon som inte är bra.



Nu hoppas jag kunna trampa på under veckan och sakta öka på tempo och distans och om ytterligare någon vecka dra på mig löparskorna igen samt även att kunna göra kortare simpass ute i sjöarna. Dock får det inte ske till kostnad av att förkylningen förvärras igen så lågeffektiv träning till att börja med.

Jag kryper in i min bubbla igen och lägger fokus på det jag tror på och ska se till att jag kommer ut starkare än när jag kröp in!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar