Grym hjulklapp och full fart framåt!

Det har varit en tid sedan jag skrev på bloggen kanske mest för att jag har varit under uppbyggnad och det har tagit tid. Återhämtningen från skadan tog längre än vad jag kunde drömma om och förlusten av kraft och energi har varit hänsynslös men nu är jag på gång igen.

Jag måste börja med mitt grymma inköp som jag hämtade för några veckor sedan på Cykelspecialisten i Linköping. Det blev åter igen en BMC Timemachine 02one men nu en 2018.
Denna gång slog jag till med en DI2 Ultegra. Det kommer att bli grymt härligt att få gränsa den skönheten till våren och spännande att börja köra med elektroniska växlar.

 

Träningen har gått långsamt och jag har haft svårt att få upp tempo och även att plocka fram pannbenet, samtidigt som jag har varit rädd att åter igen förvärra skadan. Jag kände förra helgen när jag var på tränarutbildning i Karlstad att löpträningen var riktigt tung.

 

 

 

Trots det så genomförde jag tre löpträningar och lite styrketräning. Efter det har jag känt hur det har börjat släppa. Visst tusan är det fortfarande kämpigt men det har tagit ett stort steg framåt.

 

Jag valde att i onsdags åka med fru och ena sonen till Norrköping för att springa Ljusruset som är en löparrunda som går runt stadens ljusuppsättningar. Skön stämning och vi sprang i ett behagligt tempo och njöt av varje steg med 1500 andra löpare. Riktigt härligt att kunna göra det med familjen.

 

 

 

Senaste simträningen i torsdags var en riktigt slitig träning, mina axlar var helt slut men jag simmar igen och kunde genomföra i stort sett hela träningen förutom att jag valde att stå över några 25m när det var som tyngst. Teknikdelarna sitter inte som de ska men det kanske inte är så konstigt.

 

 

 

Trots allt om jag jämför den med veckan innan så var det en stor skillnad, nu måste jag bara få till återhämtningen lite bättre under träningen. Trots allt klarar jag nu av ett 1 1/2 timmes simpass igen med ca 3300m och den känslan är härlig. Skönt att vara med resten av gänget i simhallen igen.

 

 

 

Den här helgen har jag fått till tre pass och det bästa var nog med sonen i lördags. Vi valde att springa i skogen och maxa i tre kilometer innan vi slog av på tempot och avslutade träningen med ett behagligare 5,30 tempo. Skönt med sällskap när man ska pressa sig och den här killen kan springa så det är ingen lek att vara ute med honom i spåret.

 

 

 

Det var första gången sedan skadan som jag kände att jag verkligen kunde pressa mig och att lungorna höll skapligt. Riktigt grym känsla.

 

 

 

Jag avslutade helgen med ett kortare pass på cykeltrainern men med bra watt och med en känsla av att jag kunde hålla upp tempot och styrkan både i intervallerna och i "vilan" mellan intervallerna. De tidigare träningarna har varit lite av mellanmjölk, inget tryck och bara slätstrukna. Nu är det dags att börja kämpa upp trycket, öka längden och bara njuta av hårdrocken som dunkar fram ur högtalarna.

 

 

Nu laddar jag inför nästa vecka och förhoppningsvis kommer jag att få till en grym julledighet där jag åter igen kan få riktig fart på träningen. Det som saknas nu är styrketräningen men nu känner jag att jag åter igen törs börja lyfta lite.
Skön känsla att kunna lämna "skiten" bakom sig och bara se fram mot ett nytt härligt träninggsår.