En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







lördag 28 maj 2016

När allt bara skiter sig!

Mitt humör är uselt.....

Sedan i september har jag lagt ned timme efter timme i snö, mörker, regn och kyla. Från start med en sak i siktet att stå på startlinjen till Stockholms Marathon bättre tränad än någonsin. Jag har ökat på min träning rejält och tränat mera varierat för att slippa överbelastningar och skador.

Nu står jag här en vecka innan Stockholms Marathon och kan inte springa en kilometer utan smärta i benet och knät. Maj månad har varit skit först en rejäl förkylning och nu detta. Trodde att med en veckas vila, stretch, värme och en kur av inflammationshämmande så skulle det räta upp sig men jag ser fortfarande inga sådans tecken.

Måndag är domedagen då bestämmer jag mig om jag ska ställa mig på startlinjen eller inte. Även om det tillfälligt blir bättre så är risken att det kommer tillbaka efter den ansträngning som ett Marathon innebär ofantligt stor och då är IM i Jönköping i fara. Frågan är bara vad jag kan tänka mig att offra, hur mycket jag vill chansa. Detta är nog också första året som jag inte är nöjd med att bara springa det, nu var året då jag skulle sätta tiden som jag har jagat de sista 4 åren. Träningen fanns där, motivationen likaså och viljan att våga hålla en hög fart. Så frågan är om det överhuvudtaget skulle kännas roligt att springa loppet bara för att. Det känns så jäkla meningslöst!

Jag testade en försiktig styrketräning i torsdags med 500m löpning som uppvärmning på mjukt underlag i Båsenberga men det höll inte benet för. Styrketräningen var sedan skit, ingen inspiration eller lust inföll sig under träningen.

 
I fredags kände jag att jag började klättra på väggarna så det blev en tur till gymmet, väl där så var motivationen inget vidare och träningen var inte mycket att hänga i julgran.  Jag vill inte lyfta skrot jag vill springa och cykla. Fan ta krånglande kroppar.
 
 
 
I vintras var känslan på topp i gymmet men nu känns det bara som meningslöst, vilket det givetvis inte är. Det blev trots allt en del bål och överkroppsträning.
 
 
 
I dag var det tempocykling, klubbtouren som stod på schemat. Jag hade redan tackat nej till detta men var med som funktionär. Det såg härligt ut när de stack iväg, vädret var suveränt lagom varmt och nästan ingen vind. Det blev en riktigt fin tävling och det var en skön stämning vid tävlingsområdet.
 
 
Här ser ni en del av gänget som var med i dag, några hade tyvärr hunnit åka hem innan vi tog bilden.
 
I morgon väntar friidrottstävlingar där jag ska vara funktionär och sedan får vi se vad nästa vecka utvecklar sig och vad jag tar för beslut när det gäller Stockholm men som det ser ut i dag så känner jag mig väldigt tveksam.

1 kommentar: