En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







måndag 28 november 2016

Så tog november hastigt slut!

Jag har haft en riktigt bra träningsperiod sedan jag drog igång min planering i september...

Nu tog den plötsligt slut, men mer om det senare.


Sedan jag drog igång min planering i september så har jag följt min plan så gott som livet tillåter, träningen har ökat betydligt från förra året och så här bra tränad har jag nog aldrig varit (som vuxen) när det börjar bli dags att kliva in i julmånaden. Grunduppbyggnadsperioden fortsätter även i december innan jag kliver in i nästa fas som jag kallar tävlingsförberedande som pågår från januari och i tre månader.


Jag har genomfört 70 pass och 75,5h i skrivande läge på dessa tre månader. Önskvärt hade varit flera långpass när det gäller löpningen men då det gick åt mycket tid för att komma tillbaka efter skada så har det blivit färre än vad jag hade tänkt mig. Tidsmässigt så saknar jag timmar mot planen så jag ligger inte helt i fas men jag hoppas kunna ta igen lite i december.

Positivt är att kroppen har svarat på träningen och mitt knä känns bättre och starkare igen även om jag inte helt litar på det helt och hållet. Rehab träningen har varit helt nödvändig och nu när det har gått över till prehab så tänker jag inte släppa den viktiga del av min träning.

Cykel:

Cykelträningen rullar på bra, de flesta passen ligger på 1h-1,30h i olika intervaller. Jag trampar med högre watt nu jämfört med i början på året och känslan är att jag är starkare på cykeln. Jag har hittat glädjen i att cykla på trainern även om jag givetvis föredrar att cykla utomhus. Det har blivit mindre MTB och mera trainer än vad jag trodde. De riktigt långa passen får bli till våren då det går att cykla utomhus igen men tanken är att öka på tiden till flera 2-2,5h pass


Simning:

Simträningen rullar på en gång i veckan på 1,5h varje gång. Den ligger på ca 3km varje gång med olika typer av simning inriktad på teknik, styrka och uthållighet. Jag blir otroligt trött av simträningen men känner mig starkare än tidigare och jag försöker att maxa varje träning.


En stor del att simträningen går så bra är att det är vältänkta och bra utformade träningspass av våran tränare samt att vi är ett stort skönt gäng som sporrar varandra till att hålla uppe tempot och genomföra alla övningarna. Jag är helt övertygad om att detta kommer att visa sig när det blir dags att börja simma utomhus igen.


 Löpträning:

Jag känner mig åter igen ganska stark i löningen även om jag har en bit kvar för att känna mig stark på de längre sträckorna. Farten saknas fortfarande och även en del av uthålligheten. Nu är det svårt att utvärdera men tittar jag på tävlingarna förra året så var det i löpningen som jag hade problem men samtidigt så var jag skadad och hade ont och kunde inte träna någon löpning på hela sommaren.

Jag genomförde en 2,2 mils löpning för ca en vecka sedan i tröskeltempo på 1,51 vilket jag känner mig nöjd med och den tiden borde jag kunna pressa ned en hel del.



Så tog november slut!

I går tog jag en trailrunda det var bitande kallt och blåsigt ute men samtidigt friskt och torrt i skogen. Perfekt för en längre skogstur tänkte jag när jag begav mig. Redan efter någon kilometer så kände jag att kroppen inte svarade jag blev flåsig och rejält trött i musklerna. Jag försökte att plocka fram mina mentala bilder som jag har när det suger och livet är tungt men de hjälpte föga.


Varje meter var en ren plåga och trots att jag höll ett relativt lågt tempo så fortsatte jag att känna mig trött och kroppen vägrade återhämta sig när det ex gick utför. Beslutet att korta av rundan blev lätt att ta så den planerade 15km rutten blev straxt över 8 km. Känslan när jag kom till bilen var hemsk, det kändes som om jag hade sprungit ett 10km lopp med maxpuls hela tiden.


Genast började tankarna att fara, kanske var det dags för ett par vilodagar och återhämta sig, kroppen hade nog gjort sitt och behövde återhämtning.

Jag vaknade i morse och mådde halvpyrt, kände mig lite slemmig i halsen och allmänt hängig och trött. Efter att ha varit på jobbet hela dagen så kom jag hem och somnade nästan genast.

Nu ligger jag här med datorn i knät med feber och tycker synd om mig själv, november är slut träningsmässigt nu gäller det bara att bli frisk igen och bli av med febern.

Men snart har jag riktigt roliga nyheter men det skriver jag om nästa gång, tills dess ska jag ta hand om min hälsa och se till att bli kry så fort det bara går.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar