Jag brukar inte banga för en utmaning men nu känns det som om jag har tagit mig vatten över huvudet!
Betraktar sista veckan och du får läsa om varför jag har tagit mig vatten över huvudet längre ned och tro mig nu befinner jag mig utanför min trygghetszon.
Det känns som om det är mycket för tillfället, det började med en förkylning för två veckor sedan som fortfarande delvis sitter i. Nu tillhör ju det livet och normalt så brukar jag åka på en förkylning eller två under hösten. När förkylningen började släppa så började jag så smått att träna igen, det började bra men förra söndagen så blev det värre.
Jag hade sista löpningen innan förkylningen känt lite smärta i sidan på högra skenbenet men tog det för ingenting då hela kroppen var nedsatt innan förkylningen bröt ut. Nu var det dags igen och efter någon kilometer kände jag åter smärtan som fanns kvar hela träningen men var aldrig riktigt bedövande. På kvällen när jag skulle lägga mig gjorde det redigt ont ja nästan så en liten tår rann ned för kinden.
Fan! Kunde det vara benhinneinflammation? Följande dag lästa jag på och smärtan påminde oerhört om benhinneinflammation. Med tanke på hur min träning har varit upplagd så borde det inte komma upp vid det här tillfället, varför?
Jag har visserligen ett par nya skor men skiftar hela tiden mellan olika par, löpträningen har till stor del varit lagd i skogen dvs inte på hårt underlag och inte har jag ökat på träningen så hemskt mycket, ja löpträningen har nog minskat då jag har lagt en stor del på övrig träning. Var det kanske min gamla knäskada som gjort att min löpstil har ändrats?
Jag beställde en tid hos en naprapat i Katrineholm och nu var det bara att stå ut tills fredagen då jag hade fått tid.
Under veckan fortsatte jag min vanliga träning, ja nästan i varje fall. Cykla gick bra även om smärtan ökade minimalt efter cykelpasset. Jag bytte ut löpträning mot crosstrainer för att se om det fungerade vilket det gjorde även om nu crosstrainer är kanske det tråkigaste man kan göra på gymmet.
På torsdagens simträning så kände en av mina klubbkompisar på benet och hon jämförde med en liknande skada som visade sig vara en muskel som spökade, jag hade haft det i åtanke men med tanke på smärtan på skenbenet och min då ganska låga motivation och missnöjdhet så såg jag det som föga troligt för det brukar ju alltid skita sig för den här gubben.
Fredagens besök hos naprapaten blev en smärtsam upplevelse, hon kände igenom benet och konstaterade ganska fort att hon trodde att det var en inflammerad muskel som orsakade problemen.
Hon behandlade med elplattor som ökade i styrka vartefter muskeln mjuknade något. Sedan massage av området (även andra benet) där kom den värsta smärtan det gjorde ohyggligt ont under en period.
Avslutningsvis så körde hon ultraljud för att komma åt längre in till de djupa delarna.
Efter avslutad behandling fick jag stretchövningar, order om att gå på Iprenkur samt behandla med is och värme samt massage så trodde hon att det skulle ge med sig. Nu på söndagskvällen efter avslutat cykelpass så känns det ganska bra men jag ska avstå från löpning ytterligare ett tag för att inte förvärra situationen. Kanske finns det hopp igen även fast min inspiration till träning hade börjat krympa och det bara kändes för jäkla trist ett tag.
Vatten, vatten bara vanligt vatten!
Jag hade lovat mig själv att tacka NEJ till förslaget om att vara med på en simtävling som våran tränare tyckte skulle vara en kul grej. Visst ville jag med efteråt och käka med gänget men tävlingen kändes som ett riktigt stort nej.
På torsdagsträningen under viss form av grupptryck så gick jag med på att ställa upp på 50m frisim. Varför? Mina voltvändningar är inte stabila och om jag lyckas dyka utan att glasögonen inte sitter på sniskan efteråt så är det mer tur än skicklighet.
Jag är ju OW simmare inte en bassängsimmare så jag har inte sett vitsen med att träna in starter och voltvändningar.
I morgon är det dags!
Jag antar att det blir roligt för de "riktiga" simmarna att få se hur det inte går till, kanske blir det så att jag vägrar stiga upp till ytan efter vändningen. 50m är bra för det är bara en vändning men jag är inte snabb, mitt mål är att simma i hyfsad takt i 3800m i öppet vatten.
Jag har nog tagit mig vatten över huvudet och jag kommer säkerligen att känna mig kräksjuk i morgon men senare när vi käkar middag så hoppas jag att jag kan skratta åt eländet och hoppas på publiken tittade på ledaren och lyckades missa gubben som kom in-crawlandes en stund senare.
Jag förtränger detta och hoppas på att smärtan i mitt ben försvinner så jag åter igen kan bege mig ut och springa, träningen är inte komplett utan en kall snöig kväll med reflexväst i pannlampans sken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar