En athlets tankar

Bloggen började med min satsning mot IRONMAN 2017 men som allt annat levande så har den nu tagit en ny form.

Här kan ni följa en 50 årings mans träning inom triathlon, löpning, swimrun mm.

Det handlar om en livsstil att inspirera andra till att röra på sig och att inse att träning kan vara både lätt och roligt samtidigt som det kan vara utmanande och krävande.

Jag söker nya utmaningar och vill gärna uppleva vad min kropp klarar av. Efter att 2017 klarat av min första Ironman full distans så kommer jag att söka nya utmaningar inför 2018.

Häng med mig på min resa och ännu bättre starta din.







torsdag 28 april 2016

Ågren och feber!

Efter gårdagens beslut så började allt gå åt h-vete......

Efter mycket om och men så beslutade jag mig i går för att ställa upp i kretsloppet i Bie d.v.s. en dag innan tävling. Det är flera klubbar men också en del av Julita Triathlons klubbtour 2016.
4,8km terränglöpning står som första deltävling. Nu är det så att jag har väldigt svårt för detta, en liten tävling med löpare som är mycket vassare än mig och dessutom 4,8km terräng. Jag är en kass terränglöpare och har väldigt svårt att springa fort speciellt på en 5km runda.

Av någon knasig anledning så beslöt jag att anmäla mig, 5 minuter senare började magknipen att komma. Inte nog med det kände jag inte av ett ömmande lår också?  Varför ska jag utsätta mig för detta? Jag har inte prestationsångest för jag vet vad jag kan och inte kan men en enorm rädsla började sprida sig i kroppen. Vad tusan har jag gett mig in i? Visst har jag sprungit flera lopp innan men det är större motionslopp och här möter man killarna o tjejerna som verkligen kan springa fort och i en liten tävling ja man blir inte så osynlig som jag önskar. Visst ska man utmana sig själv men jag undrar om det verkligen är värt det.

När jag vaknade i morse så var jag lite snorig ( som jag har varit länge ) men rackarns hade jag inte lite feber också? Jodå så var det, nu fattar jag att det endast var för vad som komma skulle och inte för att jag på något sätt är sjuk. Dock var smärtan i låret borta. Febern försvann ungefär lika fort som den dök upp.

SMHI hjälper knappast till regn och snö hela dagen och kvällen, borde jag inte hoppa av? Nu sitter jag här ungefär 6h kvar till start och undrar varför jag gör detta det finns ingen njutning men det skiter jag i. Jag kommer att genomföra loppet och jag ska ha kul. Jag  struntar i tider och andra duktiga löpare vad tusan det är ju bara ett gäng trevliga killar och tjejer och de skiter nog i vilken hastighet jag kan springa i. Varför ska det vara så svårt?

Nu lämnar jag datorn och laddar inför kvällen försöker få magen att hålla ihop så skriver jag vidare i kväll när jag är hemma igen om jag nu kommer iväg...

Nu är jag hemma igen!
Snön började vräka ned på eftermiddagen och vi åkte till Bie i ett vinterlandskap. När jag väl kom dit och fick träffa alla härliga människor försvann allt vad ångest och stress heter.
Det var en härlig stämning trots att snön dalade ned och det var riktigt blött och kladdigt.

 


Jag värmde upp medan de yngre tävlade och kroppen kändes hyfsad men jag förstod att det skulle bli riktigt tungt att springa i dag, underlaget var mjukt och det låg ett lager med snö längst hela banan på vissa ställen ca 5cm tjockt.

Starten gick och jag tyckte att jag kom in i ett bra tempo, fick draghjälp i ca en km innan jag gick om honom i en av uppförsbackarna. Banan var tuff med flera stigningar som satte sig i låren. Resten av första varvet sprang jag i tomma intet en bra bit efter första klungan och ingen som kom bakifrån som kunde hjälpa till.
                                                                        Varvning

Andra varvet blev riktigt slitsamt jag kände snabbt att låren började stelna till och det var obehagligt i de brantare nedförsbackarna då fötterna sjönk ned och gled på underlaget. Jag tappade en placering när det var ca 800m kvar och gav allt för att försöka spurta tillbaka den men orken tröt sista 150metrarna.
                                                                    På väg mot mål



Väl i mål kunde jag konstatera att jag sprang på ca 23,26 (egen klocka) vilket jag är nöjd med speciellt med tanke på underlaget och hur tuff banan var. Dessutom riktigt roligt att få träffa alla glada löpare.

Ångesten är nu bortblåst och magen är i trim igen, i morgon har jag nog inte feber när jag vaknar.


Resultat:
http://www.webscorer.com/race?raceid=67929#.VyKGb4DI4pU.facebook






Program för tävlingar på Julita triathlon klubbtour 2016:

* Torsdag 28/4 Terränglöpning i Bie elljusspår. 4,8km löpning
* Lördag 28/5 Cykel Öljaren runt. 29km tempocykel
* Tisdag 14/6 Duathlonsprint i Julita. 4km löpning - 16km cykel - 2km löpning
* Lördag 30/7 Triathlonsprint i Österåker. 400m simning - 27km cykel - 4km löpning
* Lördag 6/8 Linneasimmet i Katrineholm. 1000m simning
* Söndag 28/8 Julita goif duathlon. 8km löpning - 29km cykel - 5km löpning
* Lördag 17/9 Linas mil i Ålsätter/Marmorbyn. 10km löpning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar