Ironman 70.3 Jönköping 10/7 2016

Nu är jag en triathlet!

Så var det äntligen dags för mitt första triathlon 1,9 km simning, 90km cykel och 21km löpning.

Vi åkte till Jönköping  i fredags, hotellet låg ca 50m från simstarten och 200m från parken där Ironman-cirkusen hölls. Helt perfekt, hela stan sjöd av Im och vädret var med oss sol och varmt. Det blev två sköna dagar där vi kunde insupa stämningen och bara vara en del av det hela.

På fredagen började jag med att registrera mig lite senare var det dags för race-brefing, det var nästan frikyrkostämning på mötet som hölls av en mycket skicklig man. Resten av dagen njöt vi bara av stämningen på stan.

Mental förberedelse vid målgången.

På lördagen ( min 49års dag) var det dags för bike chech-In då ska cyklarna placeras i transitionarea och så även påsarna där man har packat utrustningen för cykel och löpning. Det gällde att gå igenom rutinerna så att man lätt hittar sina prylar när det blir dags för racet.  Det står 2000 cyklar till ett värde av skyhöga summor så hela området är låst och bevakas av vakter dygnet runt.
Vi passade på att träffas hela Julita gänget som var där för att tävla (6 pers) snacka lite om banan, ge lite tips och passa på att ställa märkliga frågor till de som kan det här med triathlon.

Race day!
Jag började med att kontrollera cykeln vid 7,15 tiden för att sedan gå tillbaka till hotellet en snabbis, där bytte jag om för simningen innan det var dags att bege sig till starten.

Jag valde att ställa mig i 45 minuters ledet även om jag hade som mål att klara simningen på 40-42 minuter. Det tog ganska lång tid innan vi kom i vattnet, de första profsen han simma klart innan det var dags för mig. Starten gick och jag kom bra iväg, första kilometern gick smärtfritt utan större incidenter, visst blev jag sparkad några gånger men inget som påverkade min simning, dock var det ett flertal som växlade mellan bröstsim och crawl och de ställer till det en hel del. Vid vändningen blev jag ordentligt nedtryck i vattnet av en kille som hade noll koll på vad han gjorde men jag kom loss och kunde fortsätta med lite svalt vatten som resultat.
De sista 900m gick också mycket bra trots att jag simmade snett vid ett par tillfällen vilket jag tappade några minuter på. Men jag persade och simmade sträckan på 37,57.

Efter simningen väntade en 500m lång barfotalöpning till transitionarea, det tog 100m innan benen bar ordentligt och hjärnan halkade rätt efter simningen.

Cyklingen var en riktigt häftig upplevelse, 870 höjdmeter och 90km skulle klaras av. Det ´gick riktigt bra och jag kände mig stark i stort sett hela vägen och passerade folk hela tiden. Sista två milen började jag känna av v-hälsena och även lite kramp i låren. Men jag pressade på så mycket jag kunde och blev aldrig helt slutkörd. Men kanske skulle jag ha tagit det lite lugnare för att spara mig till löpningen.

 Pacetime:
26,6km 31,09km/h
65,5km 34,99 km/h
90 km 32,6 km/h

Så var det dags att springa, jag kom fint iväg och höll ett bra tempo men hälsenan började värka omgående och kramper i låren slog till från första kilometern. Detta var början till ett rent helvete. 21km med kramper i låren var psykiskt jobbigt, jag kunde inte ta ut stegen det gjorde helt enkelt för ont. Orken fanns där hela tiden  men smärtan gjorde sitt jobb.

Efter ca 10 km började smärtan i hälsenan avta vilket var skönt men låren blev värre och värre. Löpningen inne i centrum var mycket trevlig med massor av publik som gjorde allt för att heja fram dig däribland min älskade familj.

Vi sprang en runda i 2 1/2 varv så jag stötte på resten av gänget i Julita och kunde heja fram varandra. Löpningen blev en katastrof min planerade löptid var mellan 1,45-2h beroende på hur jag mådde och om min gamla skada skulle göra sig påmind vilket den inte gjorde men kramperna och bristen på löpträning sedan i maj gjorde detta till en mardröm. Med en sluttid på 2,06 är jag inte nöjd på något sätt men tack vare de övriga grenarna så blev slutresultatet ändå okej.

Jag tar lärdom av detta till nästa race och förhoppningsvis kan jag prestera mycket bättre då. Hur som haver så närmade sig målgången, drömmen var på väg att besannas äntligen var det dags att få springa in på röda mattan.

Fullt med folk och ett mäktigt mottagande, känslan var helt otrolig efter nästan 6h slit så skulle jag snart få medaljen runt halsen.

Jag njöt hela vägen och tog det verkligen lugnt för att hinna njuta så mycket jag kunde av ögonblicket.

Så var mitt första triathlon gjort och vilken härlig upplevelse, smärta, eufori, slit och glädje.

Mitt mål för detta lopp var att gå in under 6h vilket jag gjorde, med en sluttid på 5,45,26 är jag nöjd speciellt med tanke på den långa barfotalöpningen och den för svenska mått onormalt tuffa cykelbanan och min ofantligt dåliga prestation i löpningen.

Nu väntar nästa lopp vilket är Karlstad triathlon där jag tänkte tävla i olympisk distans dvs 1500 m simning, 40km cykel och 10 km löpning men först ska jag slicka såren och njuta ett par dagar.

Om jag har fått blodad tand och fortfarande vill ställa upp i IM 2017 det kan ni haja...