Nu svarar kroppen igen!

Vilken blandad och märklig vecka detta blev.....

Till att börja med så har jag och en av mina klubbkamrater Martin Stråle bestämt att vi ska köra en swimruntävling som ett team. Lite ågren då min löpning har varit under all kritik sedan länge. Jag beställde en ny swimrun-våtdräkt i slutet av förra veckan som kom i tisdags även med tanke på framtida tävlingar. Men vi väntar lite med det och börjar där vi ska.

Började veckan med en löpträning med sonen, det blev skogsstigar och ett behagligt tempo för mig tufft för honom vilket passade oss båda riktigt bra. Ingen smärta i benet men lite seg i kroppen efter helgens triathlontävling.

På tisdagen samlades vi 6 personer för en gemensam swimrunträning, vi skulle köra igenom banan som vi ska tävla på den 11/8. Det gänget är inte att leka med riktigt snabba och några dessutom riktigt duktiga simmare. Det blev en tuff tillställning för mig. Benen svarade inte och axlarna var sega och trötta efter två dagars häckklippande på jobbet. Jag slet på men kände att jag saknade både fart och ork. Men det var riktigt roligt att för första gången i livet testa swimrun och dessutom med ett riktigt härligt gäng.

På torsdagen tog jag första cykelträningen efter tävlingen, bestämde mig för att gå ut löst och bara trycka på lite i backarna. Det blev en kanonrunda med en riktigt skön känsla, jag kunde trycka på ordentligt och kände att kroppen svarade direkt efter backarna var slut. Dessutom en riktigt härligt skön sommarkväll med lite lagom av motvind.

Fredagen så körde jag ett simpass i Hjälmaren, valde att göra passet med nya våtdräkten för att vänja mig med den. Allt flöt på bra och jag kände inte så mycket av att nederdelen på kroppen sjönk. Nu mådde axlarna bättre och det fanns lite krut att pressa på med. Riktigt skönt med mycket orange på dräkten det känns verkligen att man blir lite synligare för båttrafiken.

 

Det blev också en liten film men jag var kanske inte så synlig som jag trodde....

Lördagen så tog jag ett trailrunningpass, löpningen kändes okey även om jag stumnade lite på slutet. Det var riktigt blandad terräng och hastigheten varierade beroende på hur underlaget såg ut. Lite försiktighet krävs dock för en inbiten asfaltslöpare så att man inte vrickar till någon fot.

Men denna träning passar fint inför kommande swimrun som har delvis en ganska jobbig terräng. Efter passet kände jag mig ganska nöjd med min prestation och framför allt att jag inte stumnade till under träningen.

Här är en film från denna träningen som avslutades med lite regn, ganska skönt faktiskt.

Jag fortsatte söndagen på samma sätt som jag avslutade lördagen, dvs med terränglöpning. Nu valde jag att maxa 3km för att sedan dra ned lite på tempot under 3km och avsluta med en maxad 1km. Kroppen svarade bra och för första gången sedan i slutet av maj som jag kände att jag verkligen kunde springa och ta ut mig själv. Det var inte låren som gav vika utan pulsen som gjorde mig matt, men jag höll hela vägen och de kilometrarna som jag tryckte på så kunde jag sänka kilometertiden med minst 30 sekunder.

 

Nöjd men trött

Känner mig riktigt nöjd! Då löpningen har varit ett aver under lång tid. Nu ska jag försöka behålla och försiktigt utveckla löpningen igen. Men det får gå i lugn takt.

Följande lopp ska genomföras kommande vecka och båda är en del av Julita Triathlons klubbtour.

Torsdag ca 5km terränglöpning i Sköldinge.

Söndag Linneasimmet 1000m som även är en del av Katrineholmsklassikern.